Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BS
gå med raskare steg framåt numera, sedan
ändtligen icke längre några privatiater och
s. k. bagerister med alldeles underhaltiga
förkunskaper erhålla tillträde till
universitetet.
A. Jag tycker dock, att t. ex. i de
blifvande magistrarnes kunskaper borde
finnas vida mera soliditet och verklig
vetenskaplighet nu än förr, sedan
kandidatexamen blifvit ställd på annan fot.
B. Så borde det väl vara. Men
reglementen uträtta icke allt här i verlden. Hos
en del af nutidens kandidater finner man
utan tvifvel grundligare fackstudier än män
var van att finna hos kandidaterne af
den gamla regimen. Men — alla
exa-minatorer äro icke skapade till att vara
tyranner, och farbror minnes af gammalt,
hvilken underbar färdighet studenter kunna
förvärfva sig uti att sila sig igenom en
examen.
A. Ja ja, jag kan förstå. —
Fakultets-mötena, som ju hållas hvarje vecka, borde
väl ändå, som det skulle tyckas, bidraga
till att öka det vetenskapliga intresset.
Der afhandlas väl vetenskapliga frågor och
så vidare?
B. Thy värr! lara dessa fakultetsmöten
aldrig vilja komma till något riktigt lif.
En del lärare försöka väl att göra sitt
bästa med att hålla föredrag, med att
framkasta diskussionsämnen o. s. v. Men af
föredragen finna sig studenterne i
allmänhet mindre roade, och i en vetenskaplig
diskussion ha de kanske icke mod att
deltaga i lärarenes närvaro. Och dock är
förhållandet emellan lärare och studenter
annars det allra bästa och förtroligaste —
ja, jag tviflar, om något annat universitet
kan uppvisa ett bättre.
A. Såå, ja det är ju vackert.
B. De unge trifvas i alla fall. bäst,
som farbror förstår, då de äro fullkomligt
ogenerade och ej se andra än kamrater och
jemlikar omkring sig. Mon jemte lärarene
begifver sig naturligtvis också den
egentliga vetenskapligheten ifrån deras
sammankomster. Studenterne ha på egen hand så
många andra saker att afhandla: allmänna
student-affärer, ekonomiska och disciplinära
mål, litterära frågor och strider af mera
populär natur, samt dylikt. Och kanske är
det också orätt att vilja göra dessa
fakultetsmöten till ett slags små
vetenskapsakademiska sammankomster.
A. Men apropos, jag bar en gång hört
någon framkasta det förslaget, att en liten
koloni af utländske vetenskapsmän, t. ex.
tyskar, skulle hitkallas för att intaga
lärareplatser, hvilka nu i flera herrans år
stått lediga. Den, som gjorde det
förslaget, menade att ett sådant der fremmande
element här vid universitetet icke alls
kunde skada; det skulle kanske sätta litet
mera lif i våra tröga finska naturer; den
tyska fliten och ifvern skulle säkert mana
till täflan och efterföljd; och en friskare
vetenskaplig anda vid universitetet skulle
deraf blifva följden. Så menade han; hvad
menar bror derom?
B. Jo, jag menar, att kunde vi ha
förhoppning att hit erhålla några verklige
vetenskapsmän af utmärktare förtjenst oeh
aktningsvärd personlig karakter, så vore
förslaget ingalunda så oäfvet. Men kunde
vi väl göra räkning på några dylika
utmärktare personligheter? Har vårt
universitet att erbjuda så lysande pekuniära
fördelar, att af dem någon mera framstående
man skulle låta sig bevekas att öfvergifva
sitt land och flytta till oss? Eller kan vårt
land på något annat sätt för en fremliing
vara så särdeles lockande? Jag tror icke.
Tarfliga medelmåttor stode utan tvifvel till
buds hvar som helst, men hvarföre då icke
hellre hålla sig till egna medelmåttor?
Eller möjligen några vetenskaplige
Bramar-baser, som förstått att låta puffa upp sig
till ett visst namn och isynnerhet sjelfve
veta att basuna ut sitt rykte, men likväl
icke lyckats att inom egna gränser erhålla
rätt förmånliga anställningar. Lif skulle
sådane herrar säkert förmå åstadkomma
inom vårt uuiversitet, men, vet farbror, jag
fruktar blott att det lifvet blefve af samma art
som det, när en ödla kastas in i en myrstack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
