Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Ej Poltavas minnesbeta
Bland hans segrars runor skurits.
Klipparn man för nederlagen
Ej vill dook till ansvar stämma:
Den till häst blef en gäng slagen
Kan ju ödets gäng ej hämma.
Ej bestrids: sin pligt han gjorde,
Då han trafvade från Nevas
Strand till Dniesterns. Som sig bords
Var att han ej på sin kräfvas
Tomhet tänkt och — hemmets gröda;
Tacka kan han ock sin lycka,
Att till lön för all hans möda
Svenska lagrar honom smycka.
När brandklipparn man berömmer
Och gör rätt åt hästens minne,
Blott en sak man ändock glömmer:
Den, att kräket var en — Finne.
Äfven det ändock mod rätta;
Finland sjelft långt mera glömde:
Tusende, som blödt för detta,
Allt sitt blod i Lethe tömde.
Fennoman.
Fragmenter nr en resedagbok.
(Meddelade af en landsman.)
I.
Neapel; lifvet å dess gator.
Så skön är anblicken af Neapel, att den
ingifvit de enthusiastiska orden: "se
Neapel och dö!" Då man anländer från
sjösidan, har man i fonden staden, som på
terrasser, krönta med pinier och oranger,
der höjer sig amfiteatraliskt mot foten af
S:t Elmo, på hvars öfversta spets tronar
S:t Martinos kloster. Utmed golfens
stränder ligga, likt tjusande siréner, utsträckta
i solbaddet, de små hvitskimrande
städerna Portici, Resina, Torre del Greco och
Annunziata. Till venster skådar man
Po-silippos leende kullar, beströdda med täcka
villor; längre bort Pozzuoli och Baja,
bestrålade af Virgilii sånger och
Romare-verldens stora minnen. På venstra
stranden reser sig Vesuvius hotande och
dyster, och utsänder tunga, mörka rökhvirflar
bland molnen, och i inloppet till golfen
speglar sig det sköna Capri, —
"minnenas ö" — i Medelhafvets blåa vatten.
Men icke mindre öfverraskas
fremlin-gen af det brokiga, ständigt omvexlande
lif, som möter honom inne i staden.
Söderns blida, klara himmel och den leende
naturen lockar Neapolitanaren att till det
mesta vistas ute i det fria. På gator och
torg lefver ban sin dag till ända,
bedrif-ver der sitt handtverk och förrättar der sina
sysslor. Der står smeden vid sin äsja och
hamrar på det glödande jernet, der formar
bagaren sin deg och sågar snickaren sitt
virke, skomakaren klappar på lädret och
skräddaren lappar och syr, — allt under
det en stojande menniskomassa böljar fram
och åter, ekipagerna rulla och lastvagnarne.
skramla förbi. 1 sin hvita mössa står den
frodige kocken och rör i den fräsande
stekpannan eller i den puttrande
maccaroni-grytan, medan en skara af trashankar, som
invänta sin måltid, tränger sig omkring
och vakar öfver tillredelserna. Under
uppspända paraplyer sitta rader af rödnäsige
skrifvare, som med djupsinniga miner
mottaga och uppteckna förtroenden,
framhvi-skade af någon donna eller någon
förälskad facchin. Det är ett virrvarr, ett
buller och väsen utan like. På alla håll och
kanter gestikulera ambulatoriske köpman
och utskrika sina varors utomordentliga
beskaffenhet. Här larmar en folkhop
omkring gyckelmakaren och hans
marionett-theater. På ett annat ställe knäppa
kastan-jetterna och tarantellan är i full fart. Der
vid ett gathörn stojar en barnskara,
upptagen af bollkastning med oranger. Från
ett annat klingar mandolinen, och en liten
svartlockig pojkbyting från Abruzzo
sjunger med ren stämma dryckes-arian ur
"Ri-goletta", alla Neapolitanares älsklings-opera.
Några qvinnor äro sysselsatta med sin
toilett och betjena hvarandra med att reda
och uppfästa det glänsande, nattsvarta
håret; andra vagga sina barn och sköta sin
slända. Här står en grupp af barfota
munkar, snusande och språkande med händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
