Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
penhams bombardement, i slaget vid
Trafalgar och i den evigt minnesvärda
träffningen i Malakka-sundet, der en blott af
beväpnade handelsfartyg bestående engelsk
eskader slog en fransysk krigsflotta under
amiral Linois på flykten. Franklin hade
tagit Cumberland-house till utgångspunkt
och uppnådde i Juli 1820 Amerikas
fastalands arktiska kust. Hans återresa var
den förfärligaste, som någon
upptäcktsfarare ännu dittills i dessa nejder hade
upplefvat. Kölden uppnådde en sådan grad,
att tält och täcken knappt mera skyddade
dem ifrån att förfrysa. Bränsle fanns icke
alltid så mycket, att en duglig eld kunde
underhållas, och man hade ännu dertill
plågan att nödgas behålla de hårdt frusna
skoplaggen på fötterna under natten. Var
man ej så lycklig att kunna fälla en
fjeliripa eller en ren, så fick man nära sig
med mossor. Slutligen blef nöden så stor
att de resande uppåto sina skoplagg och
begärligt framdrogo halfförruttnade
djurhudar, hvilka de stundom hittade under
snön. Krafterna voro så medtagna genom
hunger och köld, att medan ena delen af
manskapet hvilade på marken, den andra
delen måste blifva i stående ställning, tör
att sedan kunna hjelpa kamraterne på
benen. En annan resa till lands, som Franklin
utförde 1825—1827, var icke åtföljd af
sådana lidanden. Genom begge dessa resor
blef en lång kuststräcka bekant, hvilken
anslöt sig till en annan af Richardson
upptäckt sträcka.
Ar 1844 beslöt engelska regeringen att
låta verkställa en ny nordpolsresa och att
anförtro ledningen af densamma åt Franklin.
Alla auktoriteter, som egde en röst i
frågan, yrkade på en landtresa, men sir John
Barrow, hvilken såsom drottningens
geograf och den egentlige pådrifvaren af de
arktiska forskningarne hade dubbelt
inflytande, genomdref, att man beslöt sig för
en sjöresa. Man gaf Franklin tvenne skepp,
Erebus och Terror, hvilka särskildt
utrustades för re^an och förseddes med
lifsmedel för fyra år. Han sjelf tog befälet
på Erebus, kapten Crozier på Terror.
Besättningen på de begge fartygen bestod
inalles af 129 man.
Franklin hade order, att så fort som
möjligt söka uppnåLancaster-sund och styra
fram ända till ön Melville. Om ban der
fann hafvet fritt från is, så skulle ban utan
hinder kunna uppnå det ännu vidpass 180
mil derifrån belägna Behrings-sund. D.
26 Juli 1845 sågos Erebus och Terror för
sista gången. Det var i Melville-bay, som
ligger vid Grönlands norra kust, rakt
midt-emot Jones-sund. Manskapet på
hvalfisk-fångaren "Prinsen af Wales" såg de begge
fartygen, huru de ankrade vid ett isberg
och derpå väntade, att de ofantliga
ismassorna, hvilka betäckte hafvet så långt man
såg, skulle komma i rörelse.
Ären 1846 och 1847 förgingo, utan att
man oroade sig öfver uteblifvandet af alla
underrättelser. Man hade ju icke under
fyra års tid hört någonting om de både
ßoss’arne, och de återkommo dock,
visserligen afmagrade, men med oskadd helsa,
till England. Om Franklin behöfde man
så mycket mindre vara bekymrad, som
han egde en rik arktisk erfarenhet, ett
utvaldt manskap, förträffligt inrättade skepp
och lifsmedel i ymnighet. Först 1848
beslöt man sig till att anställa
efterforskningar, och nu började den rad af resor, som
nästan oafbrutet fortsatts ända till 1859.
Icke nog dermed, att man från begge
infarterna, i öster och vester, lät skepp
framtränga till polarzonen; man gaf dem också
befallning att under vintrarne med slädor
genomforska deras tillflyktshamnars
omgifningar, och föranstaltade undersökningar
äfven på fasta landet. En gång befunno
sig tolf fartyg samtidigt i dessa vatten och,
landtresorna inberäknade, äro inalles
ungefär fyrtio särskilda försök gjorda för att
rädda Franklin. Man har, så långt
oöfver-vinneliga naturhinder icke mött,
genomforskat nästan hvarje vik, hvarje kanal,
hvarje kust, hvarje ö. Allt större
bemödanden, allt talrikare medel blefvo använda.
Ibland annat togo Collison och M’Clure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
