- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
50

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

"Finskan skall gå framåt med allt
raskare oeh djerfvare steg, den skall
efterhand intaga sin tillbörliga plats vid
läroverken, vid domstolarne, vid
administrationen, den skall blifva den herrskande inom
litteraturen landet, — derpå får man icke
tvifla, och alltjdctta kan icke någon
dödlig makt mera i längden förhindra."

Om dessa ord yttrade då sjelfve hr
J. V. Snellman: "De, som skrifvit om
finska språkets framtid, böra med glädje
anteckna dem." — — "En så fast
öfvertygelse om finska språkets framtid, som den
hr Metropolitanus uttalar, hafva vi ännu
aldrig sett yttras. Finska språkets och
nationalitetens varmaste vänner hafva icke
vågat anse framtiden sä säker." (Se Lbl.
1859, N:o 2, p. 52).*)

Det har sitt intresse att stundom titta
litet tillbaka i gamla akter! — Någonting,
som skulle strida emot de ofvananförda
orden, liar jag sedermera ingalunda yttrat.
Jag har icke kunnat det, ty de orden äro
i dag, liksom de voro då, uttryck af min
iunersta öfvertygelse.

Men jag påminnte i samma bref derom,
"att vidpass en tiondedel af landets
befolkning är svensk’, och "att det språk, som
i sekler varit bildningens modersmål i
Finland, svenskan, också står ett par sekler
framom det linska språket i litterär
utveckling"; och jag sade att dessa förenade
omständigheter bragte mig till den tro,
att svenskan kanske aldrig skall kunna för

•) Hr Snellmans namu har kommit att nämna»,
och det kan derföro vara på sin plats att här under
strecket uppgöra en gammal affär.

Hr S. har ropat åt mig sitt beryktade: "bevis —
bevis."

Jag har längesedan anfört hvad jag anser för
både "bevis" och "bevis." I N:o 41 för föreg, är,
aid. 323, har jag anfört ett: i N:o 45, sid. 354, ett
annat.

Hr S. förkastar dessa bevis. Mun han glömmer
att vid en tvist det just ej är den ena eller andra
partons sak att pröfva bevisens giltighet. Domstolen
är här allmänheten.

l<’lera bevis har jag aldrig ämnat uppsöka. Fäller
aUmänheUn mig, fi blir jag en — "skurk "

den högre bildningen i Finland blifva ett
fremmande språk.

Der ha vi nu hela min fiendtlighet emot
finska språket, hela mitt motarbetande af
"finskheten"! Skulle jag någonsin ha sagt:
låtom oss sträfva och arbeta för att
uppehålla det. svenska språket i Finland i bredd
med det finska, — då kunde "finskhetens"
män möjligen ega någon förnuftig
anledning till sitt ropande om min fiendtlighet.
Men nu?

Frågar jag dessa herrar: kunnen j sjelfve
önska en högre framtid för finskan, än
den jag härofvan framställt som dess mål?

— så svara de, sotn man sett: nej, så
dristigt ha vi ännu aldrig sett våra
innersta önskningar uttalas.—Frågar jag dem:
viljen j bestrida, att en tiondedel och mera
af landets befolkning är till språket svensk?

— så svara de: ingalunda; den saken
känna vi nog er förutan. — Frågar jag dem:
viljen j dä undertrycka denna befolknings
språk, eller viljen j kanske heltochhållet
utdrifva den svenska stammen ur landet?

— så svara åtminstone de fleste: nej, vi
vilja icke göra det minsta intrång på den
svenska befolkningens naturliga
rättigheter; hvad den må tala för språk är oss
ganska likgiltigt. — Frågar jag dem: är
det då icke sannt, att svenskan står ett
par sekler framom finskan i litterär
uppodling, och förstån j icke af hvilken vigt
denna omständighet är uti våra språkliga
förhållanden? ■— så svara de: ja, det
erkänna och begripa vi till vår bedröfvelse
mycket väl.

Vi komma således, som det synes,
särdeles väl öfverens i alla dessa punkter.
Men jag är dock en afgjord fiende till
"finskheten"! Hvarföre? Förmodligen
derföre, att jag af ofvananförda obestridda
skäl vågar hysa den tro, att för den högre
bildningen i Finland svenskan alltid, jemte
finskan, skall komma att vara ett nära
förtroget språk. — Jag vill ingenting göra
för svenskans uppehållande; jag vill
medgifva åt finskan allt hvad den önskar och
fordrar; meu jag tror, att svenskan dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free