Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
förbi sydliga kusten af Lancasters-sund in
i Baffins-sund och ända till Ponds-bay.
Isen bröts sönder i otaliga stycken just i
samma ögonblick, då Ross var beredd att
sönderkrossas emellan en rad af höga isberg,
och han var fri. Kane, som for med
kapten de Haven, blef innesluten af is utanför
mynningen till Wellingtons-kanal, och drefs
in i Balfins-bay ända till udden
Walsing-ham. Den väg, som han på detta vis
ofrivilligt tillryggalade, belopp sig till mer än
200 tyska mil, och hans fångenskap
varade från Sept. 1850 till Juni 1851. Faran
nådde ofta en sådan höjd, att matroserne
höllo sina knyten och slädor i ordning,
för att kunna rädda sig på isen, i händelse
att fartyget blefve krossadt af isbergen. I
Aug. 1853 råkade Inglefield med sina båda
fartyg, Phoenix och Breadalban, vid Cap
Riley in emellan isberg. Phoenix
förlorade vid sammanstötandet med de hvite
jet-tarne skruf och roder; på Breadalban blefvo
sidorna krossade, och det sjönk med en
sådan hastighet, att manskapet jemnt qch
nätt hann rädda sig. Isstyckena fogade
sig tillsammans, och det ställe, der några
minuter förut det sköna fartyget hade
sjunkit, stod icke mera att återfinna.
M’Clintock gjorde den längsta af dessa
isfärden Han dref ifrån 70° 30’ till 63°
30’ nordh br. Genom astronomiska
observationer kunde ban noga bestämma den
väg han tillryggalade under fram- och
till-bakadrifvande med isen. Tillsainmans
gjorde han 1,194 engelsk-geografiska eller 298’/^
tyska mil. I så stor fara kom han icke
som hans båda föregångare, Ross och Kane.
I ett bekymmersamt läge befann han sig
dock d. 25 Apr. 1858, hans befrielsedag.
En häftig sydost-vind framdref väldiga
vågor, för hvilkas tryckning ismassorna
rem-nade och i den våldsammaste rörelse slogo
emot hvarandra. Lyckligtvis utstod den
lilla Fox de förfärliga stötarne ganska
tappert och kom lyckligen ut i fritt vatten.
(Slut följer.)
ga ..................... .llll.l .L– I !■—^ I
Förlofvade.
Du vill då "rompera", du lilla skalk,
Du vill då rompera med mig?
Då måsto jag ju, enligt giftermålsbalk,
Ge igen det jag fått utaf dig.
Farväl! se här är din gyllene ring!
Och här din gyllene ked!
Och här... och här ... nej säg ingenting,—
Här .... här . .. alla kyssarne med!
-d-d-
Kopistens krönika.
D. 11 Febr.
Snö, snö, mera snö, alla dagar snö, — den stora
himlamatsedeln vill nuförtiden vara något enformig.
Vi lia snart snö öfver ögon och öron. Hvarje gata
är redan ott Furigaharju, der man ifrån slädan har
den herrligaste utsigt öfver de pä ömse sidor djupt
nedanföre framstrykande trottoarerna med deras
hvimmel af små (genom det betydliga afståndet
förminskade) menniskor. Också taken se högst upplyftada
och poetiska ut, men det strider mot god ordning,
att poesien sitter så högt, och polisen anställer der
jagt efter efter allt hvad snöflingor och ispiggar heter.
Kölden är konsiderabel, går tillochmed någongång
för en stund till "20 grader. Det är således komplett
vinter, en vinter af den äkta gamla nordiska
stammen. Tycke och smak äro olika; en knarrar öfver
vinterns obehagligheter, andra njuta af dess
behagligheter. Bland ungdomen råder en verklig
"skrinno-mani": öfverallt kälkar och backar och banor och
skridskor, och det bör anmärkas att våra flickor snart
nog ingenstädes äro ounderlägsna gossarne hvarken i
antal eller färdighet.
Inbyrd i snö och insvept i sjubbar, som man är, kan
man ändå icke låta bli att emellan pelskragen stundom
kasta en liten blick åt södern. Uh, hvilken kontrast!
Der år varmt, der är hett, der är brännande. I Rom,
i Venedig, i Neapel, öfverallt, politiska promenader,
kavalkader, serenader — "der maae ätter blive nogot
utav." I Marokko går kriget rappert pä. I Ungern,
i Kroatien, i Böhmen flyga Magyarer och Slaver i
hvarandras armar och glömma allt smått groll;
Sa-voyardurne demonstrera emot deras lands
införlifvande med Frankrike; och af dessa omständigheter och
mycket annat ser man att våra dagars historia lider
af en betänklig tanklöshet, förvirring och oreda, och
att folken alls icke mera tyckas förstå sig på några
bättre och förnuftiga nationalitets-theorier.
Att berätta nyheter frän staden blir en allt
svårare sak. Tillgången är ringa och efterfrågan är
stark. Man exporterar våra nyheter till Åbo och hvem
vet allt hvart, och vi blifva sjelfva utan. Det är
alldeles som med silfret. Småningom får man börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
