Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
intrade i statsrådet gjorde den venstra
sidan af pressen, med Aftonbladet i spetsen,
icke så litet buller; den s. k. "chefen för
junkerpartiet’’ var för denna sida en högst
misstänklig person; men småningom synes
den nuvarande regeringen ha tillvunnit sig
förtroende hos alla partier.
Landtmarskalks-embetet hålles allt af
Svenskarne ännu i särdeles stor vördnad.
Man har bibehållit den gamla seden, att
landtmarskalken till och ifrån hvarje
session på riddarhuset åker i den s. k.
sjuglas-vagnen. Denna vagn är ett ganska
eländigt skrainmeltyg från förra seklet, hvars
enda elegans består uti dess lyktaktiga
genomskinlighet. Men när dess välkända ljud
låter sig höra, — och man behöfver ej just
befinna sig så synnerligen nära för att
urskilja dessa "toner än från fordna dar" —
så jemkar nästan hvarochen en smula om
sig, för att kunna göra en så vördnadsfull
helsning som möjligt åt den förbiilande
landtmarskalken. Också militärvakterna gå
i gevär för denna vagn, liksom för de
kungliga.
Det nuvarande svenska riddarhusets
märkvärdigaste politiska personlighet är
utan tvifvel grefve Carl Henrik Anckarsvärd.
Hans kraftigaste verksamhets-period är väl
längesedan förbi, men ännu deltager han
ofta, vid några och sjuttio års ålder, ined
stor liflighet i debatterna. Ären ha redan
något nedböjt hans höga och ädla gestalt,
men raskt steg han ännu upp på sin bänk,
när han skulle taga till orda. Stämman
hade icke mera ungdomens styrka och klang,
men i uttryckets ledighet och energi
öfverträffade ban ännu de fleste. Jag hade
tillfälle att från hans mun höra liksom ett
litet förespel till den stora norska frågan,
hvilken ban under nuvarande riksdag kallat
fram på så allvarsamt sätt. Det hette
nemligen då, att minister-posten i Paris skulle
af kronprinsen-regenten vara ämnad att
gifvas åt d. v. norske statsministern Due, och
vid förhandlingen om ett förökadt anslag
för kronprinsen i egenskap af regent fick
den gamle grefven, jag minnes ej huru, an-
ledning att i sitt yttrande infläta några ord
om Norrmännens anspråk i allmänhet och
särskildt om det för Svenskarne kränkande
uti att möjligen få se sin vigtigaste
ministerpost gifven åt en Norrman. Hans ord voro
vältaliga och varma, och belönades med
ett stormande bifallsrop af det församlade
ståndet.
Deruppe på grefve-bänkarne fästades
genast vid första ögonkastet min
uppmärksamhet vid en kortvext yngre man,
hvilken till utseende och skick skarpt skiljde
sig ifrån mängden. Han hade mörkt
glänsande hår; hans ansigte var väl bildadt, och
såg spekulativt, allvarligt och inbundet ut.
Hela karakteren af hans yttre var så osvensk
som möjligt. Jag hade tagit honom för en
ung hamburgsk bankir af judisk extrakt, ja,
för hvad som helst snarare än för en svensk
grefve. Snart fick jag veta, att denne man
var en af riddarhusets på sednare tider
mest framstående medlemmar, den
isynnerhet genom sitt representationsreform-förslag
bekante grefve G. Lagerbjelke. Nu
omkring 40 är gammal, har han redan under
flera riksdagar intagit en inflytelserik
ställning såsom ordförande dels i konstitutions-,
dels i stats-utskottet. Ehuru ban
genomgått juridisk kurs i Upsala och tillochmed
vunnit juris kandidat-grad, har ban dock
aldrig innehaft tjenst i staten, innan han
efter riksdagens slut 1858 blef utnämnd
till landshöfding i Nyköpings län. I
plenum uppträder ban icke särdeles ofta; jag
var aldrig i tillfälle att höra honom.
En annan yngre grefve, som också
genom riksdags-meriter nyligen förvärfvat
sig en landshöfdinge-stol, är den under
flera riksdagar nitiske ordföranden i
lagutskottet grefve Erik Sparre. Talar
grefve Lagerbjelke sällan, så talar grefve Sparre
desto oftare. Hans figur är liten och
oansenlig och hans ansigte är ingalunda intagande.
Men han uppträder alltid med synbart
anspråk på att göra effekt. Han talar med
hvass och ljudelig stämma, långsamt och
distinkt, och talar så orthografiskt riktigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
