Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
D. Fors9man, och denna skål följdes af
en finsk sång. Kapten Adelborg utbragte
derefter på "half-Finnarnes" vägnar en skål
för de äkta Finnarne, och slutligen
tolkade riksarkivarien Nordström finska gillets
och alla närvarandes tacksamhet emot
landshöfding Montgomery. Efter slutad måltid
vidtog dansen åter och fortsattes ända till
kl. ’/a3 på morgonen, då alla åtskiljdes
under säker förhoppning, att denna glada
afton icke skulle vara den sista, då
Finnar och Finskor i Stockholm samlades för
att upplifva sina känslor för det
gemensamma, dyrbara fäderneslandet. Nemo.
Den gisfe skalden.
(Af Aiiiist. Griin. Öfvers, af L. M.)
När tröttnen j poeter
Vid diktandet engång?
När är till slut den sjungen,
Den gamla ev’ga säng?
Är den ej tömd till botten,
Kr ymnighetspokal?
Han j ej ren besjungit
Hvar fröjd och hvarje qval? —
Så länge solens bana
Än uti azurn står,
Och blott ett menskoöga
Upp till dess ljusglans når;
Så långe himlens stormar
Och thordön ljuda än
Och i ett hjerta väcka
Ännu förskräckelsen;
Så länge uppå fästet
Regnbågen glänser fram,
Så länge hopp och längtan
Och saknad bära namn;
Så länge natten ethern
Med stjernesådd besår
Och gyllne skriftens tydning
En menska än förstår;
Så länge månen lyser
Uppå ett hjertas strid,
Så länge skogen susar
Med svalka och med frid;
Så länge vårar blomstra
I rosenlundars prakt,
Sä länge ögon gläusa
Än utaf glädjens makt;
Sä länge grafvar tyda
Hur lifvet snart försvann,
Och än ett öga gråta,
Ett hjerta brista kan:
Sä länge rår på jorden
Gudinnan Poesi,
Och firas högt och hänryckt
Af skalders fantasi.
Och under sång och jubel
Krän jordens rund till slut
Son» "siste skalden" tågar
Den sista menskan lit. —
Än håller verldens herre
I handen skapelsen,
Liksom en nyssfödd blomma,
Och ler, och vårdar den.
När denna jätteblomma
Engång har fallit af,
När jordar, solar, stjernor
Släckts ut i alltets haf;
Då frågen, om att fråga
Ej stunden är för sen:
Har ej den gamla sången,
Den ev’ga tystnat ren?
Kopistens krönika.
D. 3 Mars.
Mars har tagit vintern i kragen och sagt: stopp I
jag är "vär-månaden." Och kölden har gifvit med
sig, men snöförrådet ökas allt ännu. Man fryser icke
mera, men man ryser — man ryser vid tanken på
den smältnings-process, som nu förestår. Man
funderar på nya skoplagg för våren och finner att
vattenskidor blifva de enda begagneliga.
Theaterfrägor af alla möjliga sorter, egna finska
pengar och "Jyväskylä-magistrar" äro de ämnen, som
nu ligga öfverst på tapeten. För öfrigt har med
fastlagen de privata balernas och nöjenas tid på allvar
inträdt.
Don väl bekanta censur-förordningen af d. 8 Apr.
1850, som förbjöd all annan litteratur pä finska
språket, än religiös och ekonomisk, lär ändtligen nu vara
fullständigt upphäfven. Ansökningen om tillstånd till
bildande af eu juridisk förening har blifvit afslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
