- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
106

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

Det var i slutet af sistl. år hr C.
återkom till Finland. Den första frukten af
hans resor måste nu blifva det betänkande
ban egde att på grund af sina vunna
erfarenheter afgifva till styrelsen.

Detta betänkande är afgifvet och har i
dessa dagar blifvit allmänheten meddeladt
genom trycket. Af lifligare intresse har
väl sällan något officielt dokument varit
förtjent. Ty svaret på den stora frågan:
hurudana skola våra folkskolor blifva? står
på sätt och vis att läsas i detsamma. Det
måste nemligen antagas, att hr C:i betänkande
kommer att ligga till hufvudsaklig grund
för det förslag till folkskole-reglemente,
hvarmed Senaten, enligt 1858 års kung., eger
att till Kejsaren inkomma. Och det
måste också antagas, att br C. blir den,
hvilken med sin hand närmast kommer att
sätta den blifvande författningen i verket.

Folkskolefrågan skall säkert nu åter
blifva ett föremål för diskussioner från alla
håll och kanter.

Man förundrar sig något, då nian först
tager hr C:i reseberättelse i banden, öfver
att den är så kort. Man hade väntat en
större volym, än en af 40 små oktav-sidor.
Men man läser, och man finner snart, att
det hade gjort förf. föga besvär att få sin
berättelse huru lång som helst, och att
det varit en större konst att göra den så
kort som den är. Det är icke ofta man
träffar på en bok med så innehållsrika
blad. Der är för hvarochen ofantligt
mycket att inhemta och lära. Säkert och
bestämdt uttalar han sitt omdöme om det
han sett och erfarit; det ban anser mindre
betydande affärdar ban med några få ord;
vid det, som ban anser mest
efterföljansvärdt, uppehåller ban sig längre. Denna
bestämdhet i omdömet, den varma, men
dock allt annat än pjunkiga tonen, den öppna
och fördomsfria blicken — alla dessa
berättelsens karaktersdrag måste ingifva
läsaren det högsta förtroende för författaren.

Mången hade dock säkert väntat att få
se br C:i åsigter om den finska
folkskolans blifvande organisation uttalade i mera

helhet, än man i det nu utgifna
betänkandet finner. Han har icke skiljt sitt
betänkande ifrån sin reseberättelse; lian går
från den ena orten till den andra,
beskrifver hvad han sett, säger: så bör det vara,
eller: så bör det icke vara — och
öfverlemnar sedan åt läsaren att sjelf göra sig
en sammanfattning af hans åsigter.

Se här ett försök till en sådan
sammanställning.

"Folkskolans framtida flor beror i
hufvudsaken af lärarne, hvilka först och främst
böra få en så hög och för ändamålet lämplig
bildning som möjligt, och för det andra
icke blott anständig, sorgfri utkomst
under arbetstiden, utan äfven pension på sin
ålderdom."

Inrättandet af ett seminarium för
bildande af folkskolelärare och lärarinnor är
redan beslutadt genom kung. af 1858. Hr
C. yrkar, "att af de yngre personer,
hvilka vid det blifvande seminariet komma att
anställas, åtminstone 6 lärare och 2
lärarinnor måtte sättas i tillfälle att vid
utländska bildningsanstalter för lärare både
theoretiskt och praktiskt förbereda sig till
sitt vigtiga kall."

För seminariets organisation synes hr
C. ställa till förebild seminariet i
Wettin-gen i kantonen Aargau i Schweitz, öfver
hvilket ban lemnar en utförlig beskrifning

O O

(sidd. 31—37). Bestämdt uttalar ban den
åsigt, att seminariet bör vara en
internat-eller konvikt- (helpensions-) inrättning, ty
öfverallt har man kommit till det resultat
att endast internat-seminarier motsvara
ändamålet och kunna uppfostra duglige
folkskolelärare. De schweitziska seminarierna,
inom hvilka handarbete och
trädgårdsskötsel äro införda, "bevisa, att alla menliga
följder, dem vi äro vana att tänka oss
oskiljaktiga från kasernlifvet, alldeles icke
äro oundvikliga.’’ — Frågan, huruvida
lä-rarinne-afdelningen i seminariet äfven
borde inneslutas inom konviktet, berör br C.
icke.

Utom beredandet af en lämplig
bildning och anständig utkomst för lärarne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free