Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
ker i sjelfva taflan, endast i taflan,
motiverna för detta omdöme. Till exempel:
Denna tafla är till kulören mycket brun;
om kulören är mycket brun, så innehåller
den mycket asphalt; om den innehålleY
mycket asphalt, så måste den vara en
produkt af Düsseldorfer-skolan; om den hör
till Düsseldorfer-skolan, så måste den vara
god; alltså är det en god tafla. Det är
på det viset den verklige kännaren
trampar sina intryck under fötterna, för att
icke lyssna till annat än sin resonnerande
kritik, så att till slut, genom att uppoffra
sina intryck för resonnementet, ban
kommer till den punkt, att ban icke mera
känner några intryck, utan kritiserar alltid
och öfverallt — och det är just det som
utmärker den fulländade kännaren. Den
fulländade kännaren sätter icke sin glädje
i betraktandet af konsten; för det är han
ganska likgiltig; han älskar konsten
endast såsom ett föremål för kritik; konsten
har, enligt lians sätt att se, värde, blott
emedan den skänker den verklige
kännaren tillfälle att kritisera. Allt hvad intryck
heter är en dumhet. Djuren röna också
intryck, men den kritiska förmågan fattas
dem. Hvilken bonde som helst är
förmögen att känna intryck: slå honom och
fråga, om det gör ondt, och han skall veta
att svara derpå; men för att bevisa,
medelst resonnement och kritik, hvarföre det
gör ondt, dertill fordras att ha upphunnit
en ganska hög ståndpunkt af bildning.
Summan är, att sensibiliteten, mottagligheten
för intryck är den enda orsaken till allt
ondt, som timar här nere; om menniskan
icke så ofta af den läte narra sig, om hon
aldrig hade till rättesnöre annat än en
omutlig, obeveklig kritik, så skulle verlden
undvika tusen dumheter och skulle vara vida
lyckligare."–
Så skref Detmold. Ingen får väl tvifla,
att icke ffied ledning af hans bok
hvem-somhelst inom tre timmar kan blifva en
fulländad konstkännare. Skada blott att
boken här är så okänd. Icke ens den,
som skrifver detta, känner den; — det
ofvanstående utdraget har jag funnit i en
fransk artistisk tidskrift. Och dock får
jag lof att nu åter försöka gifva en
öfversigt af vår finska konstförenings exposition.
Antcckuiiig till protokollet.
I Litteraturbladets nyligen utkomna
Februari-häfte läses en längre artikel med
titeln: "Hvad en nations språk har att göra
med den allmänt menskliga bildningen."
Artikeln vill grundligen bevisa, att ingen
öfverensstämmelse i tänkande, begripande,
kan ega rum emellan menniskor, som icke
tala samma språk, och att till följe deraf
icke någon nationel enhet och ingen
särskild nationel form af bildning är tänkbar
utan enhet i språk.
Ingenting nytt således. Samma åsigter
ha, såsom Litt:bladet sjelft säger, blifvit
framställda i vårt land redan i 40 år, och
under sednast tillryggalagda år ha de
blifvit det åtminstone en gång hvarje månad.
Betraktar man sakerna endast "såder i
allmänhet", så kunna dessa åsigter ega sitt
ganska stora sken af riktighet. Men jag
har emot dem gjort invändningar, hvilka
jag finner mig befogad att ännu engång i
yttersta korthet till minnes anteckna.
Fullkomlig nationel enhet kan icke ega
rum utan språklig enhet. Men likasom
lefvande fakta bevisa, att enhet i språk
ingalunda nödvändigt medför nationel enhet,
så ser man också, att "någon nationel
enhet" icke är omöjlig hos folk, som äro
delade till språket.
Schweitzarne äro för det sistsagda ett
lefvaude vittnesbörd. Ingen kan påstå, att
hos dem skulle finnas samma grad af
nationel enhet som t. ex. hos Fransmännen.
Men att de "representera en egendomlig
form af den allmänna menskliga bildningen
och i dess namn afgöra öfver rätt och orätt",
— för att begagna Litt:bladets uttryckssätt
— det kan icke gerna bestridas.
Det finska folket kan aldrig komma till
språklig enhet. Låtom oss hoppas, att
derföre icke "någon nationel enhet" för vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
