Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillägga ordet Kosmos, ja tvinga
menniskorna att kalla boken så, för att
förekomma, att man icke sade H:s fysiska
jord-beskrifning, hvilket skulle kasta den i
samma klass yied de Mittersacherska skrifterna.
Verldsbeskrifning (bildadt efter
Verldshistoria) skulle man såsom ett obrukligt ord
alltid förvexla ined jordbeskrifning. Jag
vet, att Kosmos är ganska förnämt och
icke utan ett visst Afféterie, men titeln
säger med ett enda ord Himmel ocli jord,
och är en motsats till Gäa (såsom prof.
Zenne kallar sin temligen dåliga bok om
jorden). Min broder är också för titeln
Kosmos; jag har länge varit villrådig.
Nu min bön, dyrbare vän! Jag kan
icke förmå inig att bortsända böljan af
mitt manuskript, utan att först bedja er
derpå kasta en kritisk blick. Ni har en
så stor förmåga af det angenämaste
skrifsätt, ni är också så fördomsfri och
sjelfständig, att ni icke heltochhället förkastar
ett sätt att skrifva, som är individuell och
afviker från ert. Läs, jag ber förbindligen,
början af boken, och tillägg ett litet blad,
hvarpå ni skrifver, alldeles utan att angifva
skäl: så . . . ville jag ha i stället för
så .. . detta. Men klandra icke, utan att
hjelpa mig. Lugna mig också rörande titeln.
Hufvudfelen i min stil äro en olycklig
böjelse för alltför poetiska former, en lång
participial-konstruktion och för mycket
koncentrerande af mångahanda åsigter och
känslor i samma periodbyggnad. Jag tror, att
detta min individualitet vidhängande
radikalen
onda blir förminskadt genom en derjemte
i min stil befintlig allvarlig enkelhet och
universalisering. En bok 0111 naturen
måste frambringa samma intryck som naturen
sjelf. Men hvarpå jag isynnerhet, liksom
i mina Ansichten der Natur, har fästat
afseende, och hvari mitt manér är alldeles
olikt Forsters och Chateaubriands, det är
att jag sökt att alltid vara sannt
beskrifvande, betecknande, tillochmed scientifiskt
sann, utan att råka in i vetandets torra
region.
Svenska» och Finskan.
Svenskan.
l’nge kämpe, nyss fråu plogen yr och oförvägen frädd,
Du vill bryta lans mod gammal kämpe, uti rustning
klädd,
Du är ung och oerfaren, första lansen vare din,
Ma du minnas ati den starka, mera profvade är min.
Finskan.
Ung jag är; det är min stolthet. Evigt ung vid
folkets härd
Sjöng jag sängens sköna drömmar, sjöng jag minnets
undervorld,
Väntade min tid — den kommit, ljungar fram med
strålens makt,
Och du bleknar under hjelmen trots din harm och
ditt förakt.
Svenskan.
För ur sagans dunkla fornverld sprakande ditt fu-
- rubloss;
Hög jag slå’’ i middagsglansen — sekler ligga
mellan oss.
Blif i natten, der du dvaldes, eller tag invid min fot
Ödmjukt tacksam några perlor för din truga lock emot.
Finskan.
I)u liar sängens bästa blommor, tankens högsta
skatter fått,
Jag har Finlands högsta kärlek; bytte ej med dig
min lott!
Sakta kallnar bort ditt hjerta, grafvens förgärd
öppnar sig,
üch du fäller dina blommor, arfvet ät värt folk och mig.
Svenskan.
Ännu lefver friskt mitt hjerta, slår i tusen ädla
bröst,
Ocksä du har lärt dig älska tro ocli sanning af min
löst.
Säg du nästa dag din segers fana pä min graf uppsatt,
Snart du dvaldes sjelf i mörker, mörkare än
griften» natt.
Finskan.
Slår i tusen bröst ditt hjerta, dock min luft de
lefva af,
Gaf du tro och gaf du sanning, kämparne för dem
jag gaf.
Brista skall din sträng förbrukad, men ej så den psalm
och sång,
Som värt follt uti sin barndom hörde i din ton engång.
Svenskan.
Lefva de, sä skall jag lefva; faller jag, så faller du;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
