- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
129

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAPPERSLYKTAN.

Utgifves hvarje Måndag
eller första hclgfria
dag i veckan,
kl. 12.

1860.

n 17.

HrisingføM kn 23 üpril.

Pris: för helt år 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
ö kop.

Språkfrågan och landtbruksmötet.

Hvilket språk skall man tala vid det
stundande landtbruksmötet i Fredrikshamn?
— denna fråga har blifvit framkallad till
diskussion genom en artikel, som nyligen
syntes i Suometar.

Svaret på frågan kan ej bero af olika
åsigter, det framtvingas af gifna förhållanden.

Då ett allmänt finskt landtbruksmöte
hålles, så är naturligtvis meningen dermed,
att hvarje finsk landtbrukare skall ha
tillfälle att der yttra sina åsigter i de
framställda frågorna samt utbyta tankar med
sina yrkesbröder.

En del finske jordbrukare känna intet
annat språk än finskan, en annan del
endast svenskan, en del både finskan och
svenskan, men ingen finnes väl, som icke
känner någondera af dessa språk. Och
häraf följer klarligen, att vid ett allmänt
finskt landtbruksmöte såväl finskan som
svenskan måste komma att användas, men
att. hvarje annat språk dervid är onödigt.

Vid de tre första allmänna finska
landtbruksmötena har knappt ett enda finskt ord
låtit sig höra. Detta har sannolikt kommit
sig endast deraf, att inga eller på sin höjd
några få landtbrukare at allmogen i dem
tagit del. Herremännen åter ha alla kunnat
svenska — hvarföre då onödigtvis använda
tvenne språk, i stället för ett?

Vid det fjerde mötet, å Mustiala 1857,
lär redan ett större antal finska talande
bönder ha varit närvarande. Följden var
naturligen den, att flere af herremännen der
yttrade sig äfven på finska, och att allt
hvad som förhandlades på svenska
åtminstone i korthet uttolkades uppå finska.

Vid Nylands och Tavastehus läns
landt-brukssällskaps föranstaltade landtbruksmöte
i Tavastehus sistl. sommar lär den finska
talande allmogen i ännu större antal ha varit
representerad. Finskan och svenskan
användes ömsom, det ena språket lär på
intet vis ha funnit sig generadt af det andra,
och genom ömsesidig tolkning lär man ha
hulpit sig fram förträffligt.

De endast finska talande jordbrukarne
synas således ha föga anledning till den
förmodan, att de vid det stundande
landtbruksmötet blott skola få "sitta med öppna
munnar." De endast svenska talande kunna
likaså säkert lita på, att de icke behöfva
underkasta sig ett dylikt tråkigt öde. De,
som äro mäktige begge språken, skola
sannolikt företrädesvis använda det språk, som
är pluralitetens. Men mötets bestyrelse
skall utan tvifvel draga försorg derom, att
hvad som talas på det ena språket blir
tolkadt för dem, som endast förstå det andra.

Utan en sådan ömsesidig tolkning är
intet allmänt finskt landtbruksmötè, och
icke heller något annat allmänt finskt möte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free