Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
hvad är det soin gör, att man ej känner
sig riktigt fullkomligt hemmastadd?
Mera hemma befinner man sig i
Utsigten öfver en finsk skogsbacke. Den är
säkert en af hr Holmbergs mest finska
taflor. — Klippväggen vid Toriseva sjö i
Wir-dois deremot — der har målaren för
mycket romantiserat. Toriseva är kändt som
ett underbart ställe; men så underbar kan
ingen finsk klippvägg gerna vara, att den
i verklighoten skulle någonsin se ut som
denna vägg der på taflan. — Den
sednast anlända af hr H:s taflor, en landsväg
i skogen, iir till ämnet sä lik hr M. v.
Wrights utställda landskapsstycke, att man
i dessa taflor har det bästa tillfälle att
jemföra de olika karaktererna af de begge
målarnes konstnärsskap.
M:ll Alexandra Frosterus, som under
vintern vistats i Helsingfors, har tör
expositionen målat fyra taflor.
Den största bär titeln: Veteranen ocli
hans sonson. — Utanför en finsk
bondstuga sitter under grenarne af ett stort träd
en af våra gamle kämpar från 1808; hans
ena ben är af träd, och den fordne
krigarens sysselsättning är nil att knyta en not.
Men han afbrytes i sitt arbete af en liten
sonson om två år, som af sin mor
fram-skjutes för att presentera sig i farfars gamla
kära uniformsrock och med hans väldiga
sabel släpande vid de bara, knubbiga
benen. Modren, med ett annat mindre barn
på armen, och den längre borta i stugans
dörr stående fadren (?) synas lifligt
intresserade af att erfara hvilken verkan deras
lilla rolighet skall göra på den gamle. En
lurfvig bondhund sitter vid gubbens sida
och tyckes ej rätt veta hvad den skall
säga. Gossen med sin hvita lugg är käck
och icke litet förnöjd med den ståtliga
utstyrseln. I veteranens vördnadsvärda och
krigiska ansigte läser man en hel här af
minnen och kanske af förhoppningar, som
anblicken af pilten i den gamla uniformen
framkallar. Detta kanske litet för mycket
djupsinniga uttryck utgör, jemte trädbenet,
taflans pnthetiska del; för öfrigt är kom-
positionen frisk, enkel, liflig. En diktare
har längre fram i detta blad försökt att
närmare uttolka densamma.
Sjömanshustrun pä stranden är en belt
liten tafla af sannna målarinna. —
Sjömanshustrun spejar från en klippa utåt hafvet
efter det oroligt väntade fartyget.
Spänningen och oron är uttryckt i hennes
ställning; i ansigtet läser man just ingenting.
En vacker och lyckligt tänkt kontrast till
modren bilda de små barnen. De veta af
ingen sorg; det mindre, som sitter på
modrens arm, tager på lek sin äldre bredvid
stående bror rätt handgripligen i luggen
och bultar på köpet med en kringla
honom uti hufvudet. En liten hund har
åtföljt familjen och sätter naturligtvis ut sitt
bästa väderkorn för att hjelpa sin husmor
vid hennes efterspaningar.
Frestelsen heter en annan liten tafla. —
Scenen iir hemtad från en sydlig trakt,
der det vexer större och vackrare äpplen
än i Finland. En tjock och till utseendet
fryntlig äpple-kommerserådinna sitter vid
sin mur, der hon troligen sutit i åtskilliga
deconnier, med trädskor på fötterna och
paraplyen uppspänd till skydd mot solen.
Två stora korgar med de rödaste,
saftigaste äpplen stå framför henne. Ingen
köpare finns till hands, men en liten
barhuf-vad flicka och en dito gosse ha kommit
att stanna der med ögonen fästade på
korgarnes innehåll och med fantasien uppfylld
af all den paradisiska njutning, som ett
enda sådant äpple skulle kunna bereda dem.
Flickan har hufvudet nedböjdt och fingret
i munnen; pojken, i trädskor, håller
händerna i kors öfver ryggen, och hans
pappersdrake ligger alldeles bortglömd bakom
honom. Ljufliga barndomstid, när man
kan vara så hjertligt snål, som dessa två!
M:ll Frosterus har i de tre nu
omnämnda taflorna visat, att hon eger en ganska
ovanlig kompositions-talang. Hon förstår
att ur det verkliga lifvet gripa sannt
karakteristiska drag och att idealiserade
återgifva dem på duken, och man har
derföre rätt att af henne hoppas en genremå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
