- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
189

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

sedda med ett flått tak — vittnar redan
om att italiensk sed, oaktadt
språkförvandt-skapfen med Frankrike, är rådande i
Sa-vojéh.

Då S:t Gingolph med sina några
half-förfallna hus ieke hade att erbjuda någon
synnerlig trefnad, fortsatte vi efter en kort
rast vår resa på den stora Genèver-vägen,
för att ännu innan aftonen hinna till Evian.
Tuke fullt en timmes väg ifrån S:t Gingolph
passerade vi Tarentnnum, en förfallen
romersk stad, der många intressanta
forntids-lemuingar blifvit funna, för hvilkas
närmare studium den anryukande aftonen
lemnade oss ingen tid öfrig. Det var redan
skumt, då vi efter en nära fyra timmar
lång resa fingo i sigte de första husen i
Evian, och något uttmattade uppsökte vi
genast "Hotel des Bains", hvilket i den
lilla, af mörka och trånga gator bestående
staden icke var svårt att finna. "Hotel des
Bains" är ett ganska komfortabelt
värdshus, med förträffligt kök, som jag åt alla
resande rekommenderar på det bästa. Evian
är, som bekant, en badort, hvars källor
innehålla alkaliniska substanser. Under
sommarsaisonen besökes Evian ganska
talrikt af Piemontesare, Sohweitzare,
Fransoser och andra fiemlingar, hvilka
uppehålla sig i kantonerna Genève och Vaud.

I politiskt hänseende fann jag i Evian,
liksom på bela savojiska sjökusten den
bestämdaste vedervilja mot Frankrike och den
förestående annexionen. Savojarderne äro
ett godmodigt, i sina berg från den öfriga
verlden afskildt folk, som till sina
grundsatser är, kan man säga, i botten
konservativt. De streta emot allt hvad nyhet
eller förändring heter. "Vi veta hvad vi
ega" — mena de i sin naivitet — "men
hvad vi komma att få, derför kan ingen

’ O

gå i borgen!" — Hela aunexions-yrseln
tyckes utifrån ha blifvit importerad i landet,
och genom konstiga medel har man
förstått att gifva saken en vigtighet, som den
i folkets ögon aldrig egt. Det urgamla
savojiska konungahuset, utgånget ifrån
landet och dess ärofulla historia, eger här

ganska lifliga sympathier, och om också
den nuvarande separationsfrågan skulle
slutas till Savojens skada, så skall denna
skilsmessa dock blifva endast provisorisk.
Men hvarigenom har den piemontesiska
regeringen förvärfvat sig denna sympathi?
— Det är lätt att svara härpå. Piemont
har aldrig och under ingen förevändning
antastat Savojens fransyska
språkegendomlighet. Landets förvaltning,
embetsskrift-vexlingen, likasom kommandot vid de
savojiska trupperna har alltid gått på
franska språket; den piemontesiska regeringen
undvek på allt sätt att komma i konflikt
med den så ömtåliga nationalitetsfrågan.
1 detta afseende kunde Piemont tjena till
mönster för vissa stater, hvilka vilja
nivel-lera allt och på de mest olikartade
nationaliteter tränga fremmande språk,
förhållanden och seder. Angrepp mot
nationaliteten ha alltid till följd missnöje, gäsning
och revolutioner. Detta borde visse
statskonstnärer lägga sig till märke!

På den milda, månljnsa nattenj hvilken
vi till stor del tillbragte i den af
vårblommor smyckade parken vid "Hotel des Bains",
derifrån vi njöto af en öfverraskande skön
utsigt öfver den lilla staden och öfver hela
sjön — följde beklagligtvis en otreflig,
regnig morgon. Det dröjde icke länge,
förrän allt var betäckt af tunga, mörka
molnmassor, och vid middagstiden började
regnet falla i strömmar. Under detta
ohyggliga oväder stego vi i diligensen för att
begifva oss till Annecy.

II.

Framförallt måste jag skänka de
piemontesiska diligenserna ett välförtjent
beröm. De likna icke Noaks ark, på
samma sätt som de franska messagerierna, der
passagerarne för dyra penningar blifva
inpackade ungefär som sillar. Man reser i
Sardinien beqvämt, fort, och priserna äro
i jemförelse med de franska särdeles billiga.
Thyvärr måste jag tillryggalägga största
delen af vägen till Annecy vid nattetid.
Snart låg den herrliga Genèver-sjön bakom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free