Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Album, utgifvet af V estfinnar. I.; samt
Jou-kahainen. Ströskrift, utgifven af
Osterbott-ningar. Fjerde häftet — för att nämna dem
efter den tidsordning, i hvilken de utkommit.
"Nylänningar", "Vestfinnar",
"österbott-ningar" — finnes det gamla nations- eller
afdelnings-väsendet ännu qvar? frågar
kanske någon, som i våra
universitets-förhål-landen är mindre invigd. Nej, det
upphörde genom 1852 års statuter, hvilka
införde den nuvarande
fakultets-organisationen. De s. k. afdelningarne upplöstes, men
kärleken till den gamla
landskaps-indelningen qvarlefde hos många äldre och
fortplantades till de nya generationerna. För
ett par år sedan gingo studenterne till
högsta styrelsen in med anhållan att få
bredvid fakultets-indelningen återupprätta de
fordna afdelningarne. Denna anhållan
af-slogs; och huruvida genom dess beviljande
någon verklig båtnad hade tillskyndats
universitetet, torde vara svårt att afgöra.
Emellertid ha under de sednaste åren flera af
de fordna afdelningarne funnits till, icke
såsom organiserade samhällen, utan såsom
fria kamratligt-litterära kretsar, inom
hvilka studenter ifrån samma hemnejder
samlats någon qväll i veckan till förtroliga
samspråk och debatter. De ha lefvat i det
tysta, dessa studentkretsar, och det enda
buller, som de ha gjort i verlden, har
varit när de på någon årlig festdag inbjudit
sina äldre landsmän inom lärarekorpsen
till en bål på Kajsaniemi, eller när de,
såsom nu, sändt ut från trycket några
profbitar af sina litterära sysselsättningar.
En af de små nu utgifna samlingar-
O O
ne, Joukahainen, bär en gammal och
välkänd firma. Det var redan 1843
Öster-bottningarne utgåfvo första häftet af sin
"ströskrift." (Andra häftet utkom 1845, och
det tredje 1848.) Österbottningarnes
litterära föredöme följdes snart af
Savolaks-Karelarne, men i en olika riktning; de
använde sina krafter på utgifvandet af
bildande läsning för folket, och frukten af
deras bemödanden blef tre häften
"Luke-misia Suomen kansan byödyksi", hvilka ut-
kommo 1845 och följande år. Nylänningar
och Vestfinnar uppträda nu för första gången
inför allmänheten såsom litterära falanger.
Bidragen till de nu utgifna häftena äro
till större delen lemnade af medlemmar i
de omtalade studentkretsarne. Man finner
derföre i dem alla hop en antingen
fullkomligt okända författare-signaturer, eller
sådana, med hvilka man för någon kort tid
sedan gjort den första bekantskapen. Men
både Nylänningar och Vestfinnar ha också
deri följt Österbottningarnes från början
gifna exempel, att de ökat sina samlingar
med bidrag äfven af äldre landsmän, eller
rättare landskapsmän, hvilka redan stå utom
de ungdomliga samfunden.
Hvad som främst väcker
uppmärksamheten, då man bläddrar i dessa häften, är
den stora mängd af poetiska stycken man
i dem finner. Att ungdomen poetiserar,
är väl icke någonting så underligt; men
den poetisarar icke alltid lika mycket.
Poesien har, att så säga, sina ryck inom vårt
universitets lilla verld, liksom den har det
i stort inom de stora nationernas litteratur.
Månne man icke, utan att vara fullkomligt
7 o
galen, kunde räkna tvenne stora poetiska
tidehvarf vid vårt universitet sedan dess
flyttning till Helsingfors? Det ena i
början 1830-talet, då omkring Runeberg
såsom drabanter Nervänder, Cygnæus, Lille,
Stenbäck o. a. i Morgonbladet stämde sina
lyror. Det andra i medlet af 1840-talet, i
de första poetiska kalendrarnes tid, då
en ny rad af täflande skalder hade
uppstått: Topelius, Törnegren, Berndtson,
Qvanten o. s. v. Sedan dess har det åter varit
en tid af dvala. Mången har trott sig
klarligen kunna förstå, att den svenska
poesiens i Finland tid redan för alltid vore
förbi. Men så ser det sannerligen icke ut,
om man får döma efter dessa nya häften och
andra tecken. Tvärtom börjar man tro, att
poesiens gudinna åter står och knackar på
våra dörrar. Om så är, vare hon
välkommen! En kärare visit kan Finland icke
gerna få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
