- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
262

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

landet för att derstädes fortsätta sina
musikaliska studier. Vi önska vår unge,
hopp-gifvande landsman all möjlig förkofran på
den bana, uppå hvilken ban med så raska
steg fortgått.

Ett oskick, som icke blott vid fru
Nissen-Salomans utan äfven vid några föregående
konserter egt rum i brunnshuslokalens
närmaste närhet, torde icke böra lemnas utan
offentlig anmärkning. Midt under
exekutionen af de vackraste konsertstycken har
nemligen åhörarnes uppmärksamhet icke
sällan blifvit på högst obehagligt vis
distraherad af missljuden från något ostämdt
positiv, stundom akkompagnerade af en
gnisslande bondfiols oartikulerade läten. För
den musikaliska andakten äro dessa ljud
säkert vida mer störande än ångslupen
Ilma-tars "allt genomträngande pipande"
någonsin kan bli för den kyrkliga, och önskligt
vore att orsakerna till dem framdeles måtte
af vederbörande aflägsnas på behörig
distans. K.

Kopistens krönika.

D. 11 Aug.

Kegn, regn, regn — regn alla dagar och regn
nästan alla timmar. Sjusofvardngen vinner ofantligt
i spåmanna-anseende, paraplyerna taga på sig en allt
vigtigare och menniskorna en allt nedslagnare min.
Dödt, vätt och tyst i parker och promenader; alla
nöjen i det fria oüiöjliga: bru nnsdrickningen är
slutad; badgästerna längta bort och skingra sig småningom.

Veckan bar dock haft åtskilliga nyheter af
intresse, ehuru också dessa till större delen af ganska
ängslig natur.

Sä har man, att börja med, af det officiella
bladet blifvit underrättad derom, att H.K.M. d. 24 Juli
funnit godt tillstå vederb. posttjenstemän att frän
nästkommande är för det besvär, som är förenadt med
emottagandet af prenumeration ä tidningar och
tidskrifter samt desammas utdelning, uppbära för hvarje
rekvireradt tidningsereniplar, utöfver den till kronans
förmån fastställda försändningsprocenten, en särskild
afgift, nemligen: för tidningar, som utkamma tre eller jlera
gånger i veckan CO kopek, för dem, hvilka utgifvas tvenne
gånger i veckan 40 kop.. men endast en gäng hvarje
vecka 20 kup., samt för månadsskrifter 10 kop., dock
att för tidningar och tidskrifter af uteslutande religiöst
innehåll, äfven som för de på statsverkets bekostnad
utkommande dagbladen "Finlands Allmänna Tidniny" och

"Stannen Julkisia Sanomia" postljenstcmännen få beräkna
endast hälften af ifrågavarande afgifter. —
Tidningsläsare i landsorten skola säkert bättre än de i
hufvudstaden förmå inse denna förordnings vigt och
betydelse, och inom något år skall väl besväret att
räkna antalet af de i vårt land utkommande
tidningar vara hälften lättare än nu.

Finska vetenskapen och universitetet har äter
sett en af sina veteraner nedstiga i grafven. Man
erfar nemligen från Åbo, att matlieseos-professor
emeritus, kanslirådet m. m. Nathanael Gerhard af Schultén
derstädes aflidit d. 5 dennes, i en ålder af 6G är. —
Den aflidne var född i Nagu socken d. 1(3 Juni 1794
och hade emottagit sin böjelse för den mathematiska
vetenskapen i arf efter sin fader, den om samma
vetenskap förtjente professorn vid krigsakademien på
Carl-berg, slutligen ledamoten i linska senaten, verklige
statsrådet N. G. af Schultén. Sina ungdomsstudier
gjorde han i Upsala, der ban blef student 1800, och
derifrån ban först återvände till Finland efter att vid
1815 års promotion såsom ultimus ha erhållit
magi-slerkransen. Vid Åbo akademi blef han 1816 docent
i mathematiker och följande året adjunkt i
mathe-matiken och fysiken. Sedan ban i tvenne är efter
prof. Alilstedts död hade förestått den mathematiska
professionen, utnämndes ban i böljan af 1826 till
ordinarie innehafvare af denna lärostol, hvilken han
sedermera oafbrutet förvallade ända till våren 1855,
dä han såsom emeritus erhöll sitt. afsked. Nästan
heltochhället lefvande för sin vetenskap, var han icke
blott en nitisk och utmärkt lärare, titan äfven en
lli-tig och produktiv niathematisk författare. Sina
afhandlingar publicerade han i äldre tider i svenske
och petersburgska vetenskaps-akademiernas
handlingar eller andra utländska tidskrifter, men efter finska
vetenskapssocietetens stiftelse uteslutande i dennas
akter. Denna societet utgjorde ett föremål för hans
varmaste kärlek; ban rönte ocksä hedern att genast
vid stiftelsen blifva väld till dess ständige sekreterare,
och denna befattning bestridde ban sedan ända till
sin bortflyttning frän Helsingfors med det mest
oförtrutna nit. För öfrigt utöfvade ban aldrig något
större inliytande inom den akademiska verlden; dertill
var kanske hans väsende och yttre uppträdande tör
mycket mathematiskt torrt och afmätt. Ungdomen
skämtade ofta oskyldigt öfver hans inånga egenheter, men
hvarochen, som med honom hade kommit i närmare
beröring, visste alt högt värdera hans redbara
karak-ler och hans pä botten varma hjerta, och isynnerhet
hade alla de, som under lians ledning djupare
inträngt i den mathematiska vetenskapen, att räkna
honom såsom en sin trofaste och faderlige vän. Efter
sitt afskedstagande bosatte lian sig på sin egendom
Lehtimäki i ttusko kapell, belt nära Åbo, och nu
egnade han sina ännu raska krafter ät landtbruket,
för hvilket han sedan länge hade hyst ett ganska
lifligt intresse. Och icke blott ät sitt eget landtbruk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free