Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
1860.
Än 43.
kn dDktøtør.
Pris: för helt år 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
ö kop.
Bref från en aflägsen landsort.
Den 23 September.
Jag är nyligen hemkommen från en
vandring i en ganska egendomlig trakt af
landet, från en färd genom en del af de
vidsträckta kronoskogar, hvilka upptaga
nordöstra Karelen.
Anledningen till min resa var följande.
Då vår socken för en tid sedan ärades med
ett besök af baronerne Langenskiöld och
Wrede, höllo desse ett sammanträde med
allmogen och herremännen, hvarvid det gick
synnerligen lifligt till; jag har sällan i
Finland sett en så rörlig sammankomst, men
så voro äfven mötes-frågorna för flere af
de närvarande verkliga lifsfrågor. Den
församlade allmogen bestod af tvenne redan
till sitt yttre strängt skilda klasser:
hem-mansbönderne, som stodo samlade i öfra
delen af rummet, sågo i allmänhet mera
välmående, tryggare och frimodigare ut,
än den vid dörren hopträngda ödmjuka
massan af kronotorpare, på hvilkas hela yttre
fattigdomen och beroendet hade tryckt sin
stämpel. Mötet öppnades dermed att
baron Wrede för den församlade menigheten
tillkännagaf, det ändamålet med
sammankomsten vore att inhemta de närvarandes
tanke öfver det nya forstväsendet, hvad
inflytande det kunde utöfva på socknen,
och huruvida det ansågs på något sätt kunna
komma i kollision med de enskildes rättig-
heter. Knappt hade baron Wrede talat ut,
innan en liflig rörelse märktes bland
torparene; flere ville tala på en gång, och det
var med möda man lyckades att hålla dessa
eljest så flegmatiska menniskor tysta
under tiden ämnet afhandlades med
hemmans-bönderne, ty desse skulle först böras.
Böndernes hufvudpåståenden voro, att det nya
forstväsendet, som omhandatagit vården
endast om kronoskogarne, skulle vara af ringa
direkt inflytande på deras ställning såsom
besutne bönder, om ej förhållandet vore,
att flera byar i allan tid bergat ängar, som
af dem blifvit upprödjade inom
kronosko-garnes område och att dessa ängar
mångenstädes nu blifvit antingen dem helt ocb
hållet fråntagna eller upplåtna till
bergande endast mot en årlig arrende-afgift. De
medgåfvo väl, att de till dessa ängar hade
ingen laglig rätt, men ansågo det dock
vara hårdt att nu gå dem förlustige, då
de sjelfve eller deras förfäder på deras
uppodlande nedlagt arbete och månget helt
byalag inom egna råar egde föga
ängsmark. Vidare funno de det tungt att ej
hädanefter få idka fiske och jagt inom
kronoskogen, då likväl de flesta sjöar der egde
öfverflödig tillgång på fisk och skogen
hvimlade af fogel, hvaraf kronan i alla fall
ingen nytta hade. Men deras
hufvudpåståen-de angick förbudet för kronotorpare att
svedja å kronans imrk; de voro nemligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
