- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
342

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

Jag begaf mig dit ocb påträffade i första
afdelningen en mängd fjäderfä af alla möjliga
arter; i den andra befunno sig får, hvaribland
ett par ovanligt stora från England för det
enorma priset af 170 rub. s:r, och svin,
som knappast kunde röra sig för fetma.
Derefter kom hornboskaps-afdelningen, som
bland andra märkvärdigheter hade att bjuda
på en Durham-oxe, en kolossal fundering,
som man icke kunde underlåta att beundra.
Priset på densamma var 1,700 rub. s:r.

Efter afdelningen för hornboskapen kom
man till hästarne. Vid ingången till höger
påträffade man tvenne engelska dragare af
den äkta sorten, icke just särdeles höga,
men af beundransvärda dimensioner och
proportioner. Deras fasta byggnad ocb
benens tjocklek var framförallt remarkabel.
Den ena af dem hade äfven vunnit 23 priser
vid profdragningar och hade, såsom ett
ordensband, hängande om halsen en
läderrem med ’23 messingsplåtar, på hvilka voro
tecknade platserna för de särskilda
prof-dragningarne och de vunna prisens storlek.
Till venster midtemot dessa stodo en
arabisk och en persisk bäst, smäckra och fina,
fullkomliga motsatser till de engelska
dragarne. Längre fram funnos hästar af alla
möjliga slag, ända till den till utseendet
obetydliga kosackhästen.

Jag måste här göra en liten digression.
De flesta af hästarne hade sina skötare med
sig, och det gjorde mig ett särdeles nöje
att äfven jemföra desse. Framförallt vunno
på jemförelsen med de öfriga de engelska
hästarnas vårdare genom den intelligens och
bildning, som uttalade sig i deras anleten.
Man kunde uti deras anletsdrag läsa den
anglosachsiska racens öfverlägsenhet och på
samma gång förklaringen öfver deras
redskapers ocli produkters förträfflighet
framför alla andras.

Bland hästarne funnos äfven tvenne
ploghästar från Tali gård, iklädda sina
nyländ-ska arbetsselar, samt litet derifrån ett par
dragoxar från samma gård, äfven iklädda
sina arbetsdrägter. Denna syn gaf mig
anledning att eftersöka de finska expositions-

artiklarne. Som jag hade nöjet att
sammanträffa med tvenne landsmän, soin redan voro
hemmastadde i expositionslokalen, blef det
mig med deras tillhjelp lätt att få reda på
en stor del af dessa artiklar. Der funnos
bland annat välgjorda arbetskärror äfven
från Tali gård, hvilka jemte hästarne och
oxarne genast vid början af expositionen
blifvit inköpta af en hög person. Vidare
funnos redskaper af Tjusterby fabrik,
hvaribland en plog, som vunnit stort erkännande
vid en profplöjning, liksom de ofvannämnda
dragarne för det jemna och goda arbete
de gjort. Finska handslöjdsprodukter,
ganska välgjorda, funnos äfven der att beskåda.
Men vid betraktandet af de finska artiklarne
var det en sak, som frapperade mig:
deras mindre propra utseende. Andra
länders expositionsartiklar voro blanka ocb
rena, sådana de kommit från fabriken; så
icke våra. Jag frågade, huru de hade ett
sådant utseende. Härtill svarade en
landsman, att de, efter sin ankomst till S:t
Petersburg och aflossning från ångfartyget,
under några dagar fått ligga i regn och
smuts vid Neva-stranden, på quaien, der
de blifvit påtrampade ocb der man öfver
dem transporterat andra saker från ocb
till ångfartygen.

Jag har sett, att man tagit illa upp att
du skrattade litet i P:lyktan åt vår
qvasi-exposition i Helsingfors, men sannerligen
jag vet om inan egentligen bör gråta eller
skratta, då man ser, att nästan allting, som
vi företaga, i sådana fall som detta,
ständigt vill gå på tok. Jag frågade hvems
skulden var att det gått som det gått med
våra hitsända expositions-alster. En och
annan skyllde på finske ombudsmannen i
S:t Petersburg, men andra försvarade
honom, sägande att ban har mycket att göra
samt att ban ej får någon betalning för det
besvär ban har med de finska
expositions-artiklarne. Jag kunde icke döma i saken,
ty jag hade för liten faktisk kännedom om
verkliga förhållandet. — — — — —

A. R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free