Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
delen af konungariket är resultatet detsamma. Mod
undantag af Moutesano, i Basilicata, en by nära
Palmi, San Angelo del Goli, i Terra di Lavoro, ocb
tre eller fyra andra köpingar, som ha gjort försök
till reaktion, har hela landet röstat för anOexionen.
Man beräknar, att det inalles icke skall blifva ’200
nej ocb 10,000 icke-röstaude. Om aftonen voro staden
och theatrarno illuminerade.
Garibaldi kom hit i gür pä morgonen, icke för
att befatta sig med affärerna, (ban har alldeles dragit
sig tillbaka från dem), men för att helsa pä sin gamle
vän, öfverste Deidero. Den tiden Garibaldi leddes
af Bertani, Crispi, Cattaneo et 0:o (alla desse herrar
äro numera sin kos , hade Deidero, som talar rent
ut med sin vän, häftigt farit ut emot honom. "I
Europa", hade han sagt, "anser man dig för en
röfvare; det är slut med din gloria, du är fallon; man
har förlorat förtroendet till dina ord, ditt hufvud,
ditt hjerta, din loyauté; pressen anfaller dig: dina
aktningsvärde vänner förneka dig; abdikera, abdikera
• ■ ." Garibaldi hade illa upptagit dessa ord: Dei
dero hade lemnat Caserta och icke mera återvändt
dit. Garibaldi fick samvctsqval. Han kom derföre
till Neapel och begaf sig till Hotel d’Angleterre för
att spisa middag hos sin vän. Folket, som icke
förstår sig pä politiska intriger, men som tror, förstår,
tillber Garibaldi, samlade sig under hötelets
balkong, med musik i spetsoii, och började att klappa
händerna. Garibaldi visade sig på balkongen. Folket
blef tyst, och Garibaldi likaså.
Fanfarerna började med en annan melodi och
folket med nya handklappningar. Garibaldi stod .-illt
der, med armarne i kors. Folket tystnade iinyo: men
Garibaldi tog icke ordet. Han syntes tankspridd
missnöjd, ledsen. Musiken och handklappningarue
började åter; men när folket tystnade, stod Garibaldi
ännu der kall och stum som en staty. Då ropade
folket med bönfallande och öm stämma: "Ett ord,
ett enda ord blott, general!" Garibaldi blef rörd och
utropade: "Men hvad vill du dä, att jag skall säga
dig, du neapolitanska folk, som med en gest gifver
tillkänna åt Europa, att du vill ett Italien?" Ocb i
det han sade detta, sträckte lian energiskt sitt pektin
ger i luften.
Om aftonen for ban tillbaka till Caserta. Det
var kanhända hans afsked till folket, som ban nu
gjorde, ty han har beslutat att, om krig tckn
utbrister med Österrike, återvända till sin ö, Caprera,
dagen efter konungens ankomst.
Victor Emanuel kommer hit för att bilda en
armée af 150,000 soldater och en fruktansvärd flotta.
Han skall stadna i Neapel ända till Februari, d. v. s
till dess det italienska parlamentet skall sammanträda
i Turin. Det är sannolikt att Cavour skall komma
efteråt, isynnerhet om konungen lyckas att qvarhålla
Garibaldi; ty lian tyckes ämna göra allt för att icke
låta honom fara. 1 sådant fall vore Farinis närvaro
i Neapel icke förenlig med generaluns. — Victor
Emanuel inser allt mera nödvändigheten af en stark
(lotta. "Vi måste vara beredde pä krig", säger han,
"vi skola kanske få det i morgon, vi skola få det till
våren, vi skola få det inom ett år, men vi skola
born.-midt få det. Jag har allierade; vi skola föra kriget
i förening med dem och också utan dem, om man
gifver oss sex månaders hvila." Victor Emanuel är
besluten att trotsa allt, att väga alit.
En hans oi donnans-officer berättade, att.
konungen eu dag, pä vägen till Ancona, pii fullaste allvar
kalkylerade livad ban behöfde för att lefva och huru
ban skulle förskaffa sig denna sumnui, ty ban är
den ende suverän i Europa, som icke eger en styfver
i privatförmögenhet. Slutligen Ilade ban utbrustit:
"Lika godt, jag har uppfört mig temligen väl
vidPa-lestro: H, M. Fransmännens kejsare skall icke neka
mig eu öfverste-fullmakt. Och gifve Gud att jag finge
tillfälle att visa Fransmännen huru jag är dem
tacksam för det du stridt lor mig." Victor Emanuel skall
ifrån Neapel göra en resa till Palermo. "Derförutan",
hade en af de neapolitanske utsände sagt, "löper E. M.
lara alt förlora Sicilien." Victor Emanuel böjde pä
axlarne hvarje gång del blef fråga oin
diplomatien-Han tror pä ingenting atiual än sabeln.
Det är märkvärdigt hvad det finnes många
likheter emellan konungen ocli Garibaldi! II. M- är en
krönt Garibaldi: samnia förakt för diplomatien,
samma äfventyrliga och obekymrade sinne, samma mod
utan sknk, samma benägenhet att lösa alla frågor
med sabeln, samma mäktiga iubillniiügskraft. Victor
Emanuel skrifver ytterst lifligt, liksom Garibaldi. Dm
Garibaldi nu icke går in på att qvarstadna, sä skall
i alla fall Italien ingalunda sakna hans värja dun dag
det kämpar sin sista strid med Österrike. Han skall
vara öfverallt ined alla folk, som angripa denna makt,
tå länge den linnes qvar i Italien.
1’arväl!
^Ufter Byron).
Farväl! om varma böners ljud
För andras väl i rymdens famn
Ej blott dör bort, mun hörs af Gud.
Till himlen tränga skall ditt namn.
Förgäfves är hvar suck, hvar tår,
Hvart smärtans ljud, som fram sig stjäl,
Mer än blodtårar tolka, står
I detta ord — farväl — farväl!
Min mun är stum, mitt öga torrt:
Men i mitt hufvud, i mitt bröst.
En tanke föds, som ej dör bort,
Eu smärta, som ej vet af tröst.
Stark, ljudlös, blott förtviflan^ ström
På djupet härjar i min själ —
Jag_vet, vår kärlek var en dröm,
Jag känner blott — farväl — farväl! —
-d-d-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
