Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
7.
Ty maka, barn jag horaina har,
Der stolt ditt slott ses stå.
När barnen fråga: hvar finns far?
Hvad vill hon svara då?"
"Nog — det är nog, min sven sä god,
Hvem kan väl tadla dig?
Men jag, som liar mer flygtigt mod,
Går leende min stig.
8.
Ty hvem kan tro den suck, som går
Från makens, vännens barm?
Snart torka andra bort den tår,
Som flöt för oss så varm.
Ej grämer mig den fröjd, som var,
Ej faran som för mig står:
Mig grämer, ntt jag intet har,
Som tvingar fram en tår.
y.
Och nu helt ensam dä jag är
På böljans öde stig.
Men hvi för andra snoka här?
Höjs vill en suck för mig?
Min hund måhända tjuter än.
Men närd af annan hand,
Kanske, när den mig ser igen,
Jag känna får dess tand.
10.
Med dig, mill . kopp, fast skummet slår,
Bort vill jag flyga än;
Likgodt til! hvilket land du går.
Blott, ej till mitt igen.
Välkomna, välkomna, j vågor bl:i!
Snart lemnar jag or gladt:
Välkomna, j öknar och hålor du!
Mill fosterland — gnd natt!
Kopistens krönika.
/’. n Nov.
Förra veckans vinter var — liksom br Chievitz’
kostnadsförslager — ingenting att bygga på; den kom
och for, och får göras om. Ett ljufveligt och
uppfriskande regn påminner oss åter i dag om att vi
lefva i det märkvärdiga regn-, skott- och
Garibaldi-nret 1800. På vattnet är trafiken allt obehindrad;
en och annan ångbåt rör sig ännu: "Nikolai"
bragto oss nyss en laddning varor från Lübeck; "Sibbo"
och "Borgå" fortsätta oförtröttadt sina turer; —
Den kejserliga sorgen utbreder en viss dysterhet
öfver allt. Klockorna ringa hvarje middag, fruntimren
kläda sig i svart, tidningarne bära sorgkanter, aftnarne
äro de svartaste af alla, — allt är mörkt och ängsligt.
Huru snart vi åter ha att vänta en gladare tid,
ligger ännu i det. vida. När fä theatrarue öppnas?
det är en fråga, som hvarocben ställer till hvarochen.
D. 21 Nov., d. 24 Nov., d. 1 Dec., sex veckor efter
dödsfallet, — man uppgifver många terminer, men
man vet ingen termin. Emellertid kunna den nva
theatern och invigningsspektaklet trösta sig: ju längre
de få stäfja sin otålighet, med desto större fröjd
skola de väl emottagas.
Farhågan att å den nya scenen få spela
invigning hela året igenom förbvttes plötsligt till en helt
motsatt farhåga, dä hr Deland och hela hans
sällskap i tisdags med ångbåt anlände från Abo. Nu
är det icke annat råd, än alt inviga det nya
theaterhuset uti det gamla, tänkte man redan. I-Ir
Deland disponerar nemligen nya theatern ifrån d. 15
Nov., och hvem kunde förtänka honom, om han
under närvarande för honom svåra förhållanden ville
taga ssi;i rätt i anspråk sä fort som möjligt. Men hr
D. har likväl genast haft artigheten ntt för
amatörs-apoktaklot, afstå de tre första dagarne efter sorgens
slut och sålunda äro nu alla dubier oeh bekymmer i
den vägen lyckligen häfna.
Lyckligt att man hor en sä stenhård nol att tugga
pä som den nya theatern, annars vore väl alla
tankar nuförtiden färdiga att gä upp i idel — gas.
Helsingfors eger gaslysning, det är nu ett faktum oeh
blir det med hvarje dag allt mera. Do första
gaslågorna utom gasverket brunno i tisdags d. 14, pä
Östra Henriksgatan. Do voro då ännu matta, men
blifva allt klarare ju mera gasen hinner frigöras från
luft. Tills hela raderna af kandelabrar ooh konsoler
för gaslyktorna hinna uppställas, qvarstå också do
gamla oljelyktorna i tjenstgöring; och de båda ljusen
skina nu i kapp och tyckas se på hvarandra med unge
får samma ögon som de båda konungarne Victor
E-manuel och Frans II. Kandelabrar och konsoler äro
enkla och smakfulla, gjutna af jern på Fiskars
verkstad; do se också ut som barn af en helt annan tid,
än deras grannar, telegrafstolpar och
esplanadstakot-ter, verkliga representanter af den "gröna nöden."
Rörläggningen fortsättes uu längs Alexanders-gatau
och norra esplanaden, oeh dessa gators rör
sammanknytas genom Unions-gatan, vid hvilken gräns man
för detta år tyckes komma att stadna. En hyrkusk,
som i går aftons i det svarta mörkret nedakte med
häst och ekipage i en af de öppna grafvarne, fick
en djup och grundlig erfarenhet af den utmärkta
ordning och omtänksamhet, som råder vid dylika
arbets-företag här i staden. I theaterhuset har gåsön redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
