- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
394

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

394

Alla sällskapets skrifter skola i tillräckligt antal
exemplar tillställas föreningarnes föreståndare, för att
af dem ntdelas eller försåljas, efter sällskapets råd
och lägenhet.

Tillägg. Vid d. 13 sistl. Mars skedd föredragning
har Hans Majestät i nåder funnit godt omförmälda
stadgar gilla och fastställa, likväl sålunda, att den i
§ 3 föreslagna rättighet för sällskapet att disponera
om de medel, hvilka härförinnan blifvit i landet
insamlade för utgifvande af skrifier emot bränvinets
missbruk, skall hero af den särskilda öfverenskommelse,
som derom vederbörande emellan kan tillvägabringas.

Skall nn denna nya stiftelse omfattas
med lifligt intresse? skall det utlysta
sammanträdet erhålla talrika deltagare och
del-tasarinnor? — Ingenting vore mera önske-

Ö O O

ligt, än att så skedde, men ingenting är
mera troligt, än att så icke sker.

Och hvarföre är detta sista det troliga?
Har man här på orten ingen insigt i
dryc-kenskapens skadliga verkningar? eger man
iugen öfvertygelse om det fysiska,
moraliska och ekonomiska förderf, som de
staika dryckernas missbruk utbreder ibland vårt
folk? Ah jo, det eger man nog, åtminstone
till en viss grad; uppmärksamheten har sedan
några år varit ganska mycket fästad uppå
detta onda. — Eller äro väl vilkoren för
ingåendet i det nya sällskapet så stränga, att
man för dem bäfvar tillbaka? Ingalunda;
liberalare stadgar ha väl ännu aldrig för ett
sällskap blifvit sammanksrifna. Man förbinder
sig till ingen penningeafgjft, till ingen
bestämd verksamhet, till ingen bestämd
försakelse,— man förbinder sig till ingenting, man
uttalar blott genom att ingå i sällskapet sin
öfvertygelse om dryckeu8kapens förderflighet.

Det vore utan tvifvel mycket falskt att
påBtå, det sällskapet skulle vinna ett
all-männaro deltagande, om stadgarne vore
mera bindande i sina föreskrifter, om de
af sällskapets medlemmar fordrade mera
antingen i görande eller i underlåtande.
Man är hos oss icke i allmänhet så
särdeles benägen för stora ansträngningar och
försakelser. Men emellertid är det visst,
att mängden vid genomläsandet af
ofvanstående stadgar säger: till hvad tjenar ett
sådant sällskap? hvad uträttar man med

att ingå såsom ledamot i detsamma? den
som särskildt vill arbeta emot
dryckenskapen må göra det och ban gör en god sak;
jag är längesedan öfvertygad om
bränvinets och superiets förderflighet, men min
öfvertygelse blir ej starkare, om jag
in-skrifver mig i detta sällskap.

Och man kan ha skäl att tala så. Men
någouting godt uträttar man likväl alltid
genom att inträda i detta sällskap, äfven
om man ej känner sig kallad att utöfva
någon direkt verksamhet för dess sak. Hvarje
namn, som inskrifves i sällskapet, är ett
votum emot dryckenskapen, ett moraliskt
understöd åt dem, som arbeta emot denna
last. Och ju mera sådant understöd,
desto starkare skola desse arbetare känna sig.
Och ju starkare de äro, desto flere
medhjelpare skola de vinna. Och ju flere
arbetare, desto bättre framgång åt den goda
saken. Metr.

Mimmi från Finland af en Finné. *)

Finland! Helsingfors! Ingen annan äu
den, som för en längre tid blifvit af ödet
lösryckt ur gemenskapen med fäderneslandet
och har utsigt att för alltid få qvarstadna
bland en fremmande omgifning, kan göra sig
en föreställning om dessa tvenne ords
magiska verkan på fäderneslandets utomlands
befintlige söner. Om också en och annan af
de i Ryssland vistande Finnar af moralisk
slapphet, okunnighet eller en usel
egennyttas låga beräkningar kunnat glömma sitt
land med dess manligt stolta befolkning
och dess fria institutioner, så brinna dock
flertalets hjertan med kanske varmare låga,
än fordom för fäderneslandet, ty de inse
klarare än förr, att de förlorat sitt enda
fosterland ocb trampa landsflyktens törniga
stigar. Detta gäller isynnerhet den yngre
generationen, som uppvuxit under inflytan-

*) Denna lilla skrifvelse, insänd af en ung i
Hyssland bosatt landsman, kan icke läsas utan intresso,
emedan den vittnar om den ädla kärlek till
fosterlandet, som lefver hos mången af Finlands till fremmande
jord förflyttade söner. Bed.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free