- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
7

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

nens ögon. Rim på rim uti träden i Finlands skogar
tager sig onekligen väl ut och må gerna betraktas
såsom ett gynsamt förebud till en god årsvext. "Vi —
sora icke äro väderleksspåmän — skulle blott utbe
oss att fä draga en lika framtidslofvande slutsats af

rim, sådana som — Runebergs......samt äfven

Ahlqvists, Suonios och Wecksells.

Året 1861 skall af det land, hvilket med oss är
förenadt under samma spira, af kejsaredömet
Ryssland, helsas såsom morgonrodnaden till en ny,
fram-tidsdiger tid. Det är i början af detta är som
emancipationen af de lifegne i Ryssland skall föras ett
afgörande steg fram till det sista, för mensklighetens
syn herrligt vinkande målet.

Att i många delar af verlden dylika hägringar
framskymta för den tänkande betraktaren af
samtidens fortgående historia torde icke här behöfva
påpekas: men att Finland, med hvars förhållanden vår
lilla veckokrönika kommer att sysselsätta sig, äfven
innan årets slut skall hafva att pä sin historias blad
bokföra en stor, epokgörande tilldragelse, det är hvad
vi tro oss äga grundade anledningar att förmoda.

Det förflutnas minnen äga med den kommande
tidens förhoppningar ett sammanhang, sådant som
emellan rot och stam. Men icke mången dödlig torde
det vara gifvet att sålunda sammanknyta dessa sä
vidt ntskiljda synpunkter af hvad vi benämna tid,
som detta nyligen vederfarits en veteran från 1808
års krig, Löjtnanten vid f. d. Abo läns regimentes
Halikko kompani, August Bremer, hvars
testamenta-riska disposition står att läsa i sednast hit anlända
nummer af "Wasabladet." Genom nämnde
förordnande, som är dateradt den lö November 1860,
tillägges nemligen Wasa stads fattigkassa en rubel
silfver "uti blanka rublar" för hvarje år af testators
"öfriga lifstid", — "sä förståendes att det liela bör beräknas
f rän Augusti månad ISOS, dä jag stupade, tills min död."
Dessa gåtlika ord i testamentet fordra för sin
tydning en liten historisk forskning. Till ledning för
denna finna vi uti "Svensk Illustrerad tidning" en
artikel angående ett sammanträffande mellan det
finska krigets historieskrifvare, Montgomery och ifråga
varande löjtnant Bremer, som vid M:s besök i
Finland sistledne sommar liadu infunnit sig i Aho till
lians möte och tillkännagivit sig som en gammal
krigskamrat. Det torde förlåtas 1S08 års hjeltars
minnestecknare, om hans minne svek honom vid första åsynen
af den fordne vapenbroderns anletsdrag. "Löjtnant
August Bremer!" — sade ban eftersinnande — "jag
känner ingen annan löjtnant Bremer än den, som föll vid
Ruona bro." — "Jag är just densamme"; — var svaret
— "jag blef ordentligen dödsskjuten, såsom rapporten,
och efter densamma, din historia upptager: kulan gick
in i bröstet och ut genom ryggen, men den rakade
hjertat förbi, hvilket ännu, efter hvad jag tror, sitter
pä rätta stället." De gamle vapenkamraterne tryckte
hjortligt hvarannans händer: "Jag känner igen det

gamla ärliga finska pulsslaget, och jag^erkänner dig

som lefvande trots min krigshistoria", svarar
Montgomery. "Sitt ned, bror Bremer, och berätta huru
det går till att vid tjuguett års ålder få en kula
tvärt-igenom bröstet och ändå uppnå sjuttiotre år; ty du
är född 1787. Du hör, att jag har reda på ditt
födelseår, fastän jag misstog mig pä året när du dog.
Kanske spolar mig ödet det sprattet, att du får säkrare
rapport om min död än jag om din."

De sist anförda orden af det finska krigets ädle
historieskrifvare liota att antaga skepnaden af en sorglig
aning. Sednast anlända svenska post berättar, att
Landshöfding Montgomery farligt insjuknat till följd
af ott slaganfall.

Medan vi skrifva detta faller vår blick på en
med sednaste svenska post anländ nummer af P. o.
I. T., hvarest Montgomery i en historisk artikel, der
talet faller på Helsingfors, uti en not adresserar
följande vackra ord till sina vänner i Finland:

"Förf. har att erkänna och med innerligaste
tacksamhet lifvet igenom ihågkomma sitt sista korta
vistande i Helsingfors. Det angenäma minnet deraf,
det mottagande, den gästvänlighet och uppmärksamhet
han der, i Borgå oeh Abo rönte, kunna aldrig af
honom förgätas. Måtte detta offentliga uttryck af lians
varma erkänsla med godhet emottagas af alla dem,
som fröjdade och hedrade honom med sin välvilja och
vänskap på den för honom oförglömligt kära, dyra
och dyrkade finska fosterjorden!"

Dä vi äro på tal om veteranerna, böra vi
omnämna att en anonym insändare tillsändt red. af
Pap-perslyktanji 5 rub. s:r att läggas till de för 1S08
års män insamlade medel. Ins. har, jemte
öfverlemnandet af sin gåfva, ställt till oss några förebrående
ord, för det icke listor till anteckning för
ifrågavarande ändamål finnas någorstädes offentligen
tillgängliga. Vi underkasta oss tadlet och vår vän Rolf har
lofvat att frän och med i måndag denna brist skall
finnas ä alla stadens boklådor afhjelpt. I)e insände
5 rub. äro öfverlemnade till härvarande komité för
finska militärens veterankassa.

Af de svenska tidningarne finne man att "Fänrik
Stål II" numera är utkommen i Sverige. Uti. hum
stort antal exemplar upplagan tagits nämnes icke. I
Danmark har en upplaga om 2,000 expl. utgifvits pä
bokhandlaren Gads förlag. Den finska i Helsingfors
togs 6,500 expl. stark.

Vid sidan af det nyss utkomna häftet af "Fänrik
Stål", ställer sig ett annat för de finska nationalitets
sträfvandena i hög grad betydelsefullt arbete: Euréns
på nyåret i bokhandeln synlig blifna finska ordbok.
Detta arbete bygger en bro öfver ett svalg, som
här-intills visat sig lika svårt att fylla som "Thölö botten"
för jernvägen. Det är icke så mycket verkets
ntfö-rares snille och filologiska forskningskraft, som man
här äger att värdera, som icke mera den energiska vilja
och den praktiska blick, som, genomskådande det in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free