Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Från Wiborg vidare till S:t Petersburg
äro undersökningarne äfvenledes fortsatta
samt en jernvägslinje utstakad, hvilken
skulle komina att hafva en längd af 12 mil
och erfordra i anläggningskostnad något
öfver tre och en half miljon.
Att ifrån Helsingfors-Tavastehus banan
ön jernväg borde ledas äfven åt vester till
Äbo och Björnuborg, synes sjelffallet,
emedan den tätt uppodlade och bördiga
trakten emellan de Tavastliindska vattnen och
jernvägen i öster samt Bottniska viken i
vester är i stort behof af en lättad
kommunikation till hafvet. Att vestra Finland,
när engång dessa storartade nationalföretag
komma till utförande, icke skall blifva
för-bisedt, torde väl ej behöfva ifrågasättas.
Men ännu hafva jernvägsuudersökningarne
icke hunnit fortsättas åt denna sida. Vi
äro öfvertygade, att dermed icke länge
skall dröja. E. B.
Bref till Fritz.
III.
CLandshöfdingen■)
"Gror bragdens ära blott på stridens
mark?" frågar Fänriken, sedan han
besjungit endast krigets hjeltar ocli lemnar sjelf
det vackraste svar på sin fråga, genom att
i ’’Landshöfdingen" teckna Olof
Wibe-lius. Hans namn och medoorgerliga
verksamhet äro icke allmännare krinda i vårt land,
troligen emedan Wibelius, jemte den
äter-tågande hären, öfvergaf den Finska jorden
och återvände till sitt fädernesland,
Sverige. Jag vill här lemna några korta
notiser om honom.
Ar 1776 landade en tjugufyraårig svensk
yngling vid den finska stranden. Under
mera än trettio år skulle han åt detta land
egna sitt arbete, blomman af sina krafter,
sin intelligens. Det var Olof Wibelius, som
då inträdde vid Abo Hofrätt.
Hans första barndom hade förflutit uti
ett hem, om icke rikt på öfverflöd, likväl
betryggadt för nödeu. Fadren, magister
Nils Wibelius, var kyrkoherde i Södertelje
och Tveta församlingar. Tidigt, redan vid
16 år, stod ynglingen fader- och moderlös,
utan annat stöd än egen kraft och vilja.
Fattig, utan anhörige och gynnare,
utvidgade Wibelius sina, genom enskilda
sjudier vunna kunskaper vid Strengnäs
gymnasium. Genom kondition var lian
tvungen att uppehålla sig derstädes för vidaro
studier.
Vi se här återupprepas samma historia
om armod och uppoffringar, samma gamla
och dock evigt nya berättelse, om huru en
ädel, mäktig själ bryter sig en bana trots
motgångar och försakelser. Huru ofta den
än må återkomma, blir den dock för hvarje
gång en ny väckelse för nya generationer.
Ar 1774 blef Wibelius antagen till
student i Upsala Akademi och förvärfvade sig
derunder det dagliga brödet genom
extra-tjenstgöring vid ortens landskausli. Efter
fulländade juridiska studier vann han, såsom
nämndt, anställning vid Abo Hofrätt.
Efter en kortare tjenstgöring vid detta verk,
utöfvade han domare-embetet vid flera ting
och inhemtade derunder deu kännedom om
folkets lynne och behof, hvilken längre fram
var honom till så stor nytta. Ungefär
samtidigt valdes han till ordförande i en af de
ägodelningsrätter, hvilka, för det då
pågående storstittet, inrättades i Finland. Till
Landssekreterare i Abo och
Björneborgslän, befordrades han år 1783. Under de
elfva är han bestridde denna besvärliga och
ansvarsfulla tjenst, ådagalade han sådana
prof af ordning, drift och rättvisa, att han
tillvann sig allmän aktning. Han
utnämndes år 1794 till Lagman i Karelska
Jagsagan.
Under denna tid arbetade han, utom
em-betskretsen, äfven i andra afseenden för
det land, dit han af omständigheterna
blifvit törd. Trognare än mången Finlands
son ingick han uti landets förhållanden,
sökande att, der han kunde det, verka till
dess förkofran. Han var en af stiftarne
till Finska Hushållningssällskapet, hvilket
år 1797 vann konungens stadfästelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
