Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
1861.
to 2J.
Helsingfors ton 27 Maj.
Pris: för helt år 2 rnb. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa nnmror
5 kop.
Konungariket Italiens första parlament.
Bland de intressanta skildringarna
rö-randedet nuvarandeltaliens förhållanden och
förnämsta handlande personer al’ Petrucelli
de laGattina finnes äfven följande skizzerado
teckning af Italiens första parlament, hvaraf
författaren sjelf är en utmärkt medlem:
Jag tror mig kunna antaga — utan att
göra mig skyldig till alltför stor inbilskhet
såsom italienare •— att en skizz i stora drag
af det italienska parlamentet skall
intressera fransyska läsare.
Jag skall göra denna pennritning ur
fransysk synpunkt, det vill säga utan att
ingå i onyttiga detaljer, utan att låta mig
ledas af enskilda sympatier. Alla mina
hedervärda medbröder äro hvar och en på
sitt sätt märkliga män, men de äro det
icke alla i samma grad för verlden på
andra sidan Alperna och bortom hafven. Jag
kunde skrifva till eder två långa spalter
om hrr Borella, Bonghi och Capone samt
många flere dertill, men I skullen derföre
icke veta mer om Italien, än I vissten i
går eller skolen få veta derom i morgon.
A andra sidan tror jag mig kunna
bedömma personer och partier med opartiskhet.
Efter tolf års vistelse i Frankrike har jag
blifvit fremmande för en mängd passioner
och rivaliserande intressen, som vilseleda
mina landsmäns uppfattning af
förhållandena. Nästan den ende republikan i
kammaren, som icke dyrkar någon idol, vare
sig Mazzini, eller hr de Cavour eller Ga-
ribaldi, som icke beherskas af en
förutfattad åsigt såsom min vän Ferrari; utan
att se någon möjlighet till
förverkligande af mina enskilda idéer, — betraktar
jag partiernas kamp med det största lugn,
och bedömmer hrr de Cavour, Mazzini,
Garibaldi, Ratazzi, Antonelli,–såsom
hörde de icke till denna verlden. Efter
denna lilla förklaring — låtom oss
uppdraga ridån.
Och till en början litet statistik.
Statistiken är icke något roande ämne, men
den är — samhällsorganismens osteologi.
På denna stomm uppför man alltid en
säkrare byggnad.
Italiens parlament utgöres af 443
medlemmar, hvilket på en befolkning af 23,000,000
innevånare blir en deputerad för 60,000
personer. Kammaren har godkänt 362 val.
Man håller på att göra om de öfriga. Bland
dessa 362 deputerade finnas 4 Furstar, 3
Hertigar, 20 Marquiser, 26 Grefvar, 16
Baroner, 31 chevalierer eller commandeurs,
101 advokar och civila embetsmän, 27
professorer, 25 doktorer, 12 ingeniörer, 1
biskop, 8 kaniker, 11 generaler, 9 öfverstar,
2 bankirer, 7 adelsmän utan titlar, 57 namn
utan uppgifvet lefnadsyrke och hr Verdi.
Ingen skall kunna säga, att vårt
parlament är en demokratisk församling. Der
finnes allt annat utom sjelfva folket. Der
finnas icke ens artister — Verdi
undantagen — och sjelfva Verdi gåfve gerna sin
Trovatore, för att kunna hålla ene det
fattigaste lilla tal, sådant t. o. m. hr Bal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
