- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
171

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

Jag Lade visst hvarjehanda misstankar
rörande de der fem minuterna, men vi
lefva, såsom hvar man vet, uti en chevaleresk
tidsålder, och, för att begagna mig af en
stor mans ord, jag är ett barn af min tid.
Så böjde jag mitt hufvud, hviskade
någonting om önskningar som vore lika
betydande med befallningar, och gick min
väg. Min första tanke då jag gick till
sängs denna natt, den första då jag
vaknade följande morgon, var den, att jag
måste åstad för att blifva fotograferad.

När en tand skall ryckas ut, må det
ske ju förr dess hellre. I
öfverensstämmelse med detta visa tänkespråk, rusade
jag ut för att uppsöka en — tanddoktor...
höll jag på att säga .... fotograf var det,
som jag ville uppsöka. Det var icke
nödigt att gå lång väg, hvar annan dörr vid
Bulevarden prunkade med namnet på
någon. Näst litteraturen synes fotografin
hafva blifvit en favorit sysselsättning för dem,
sora hafva intet att göra. Låt mig se. "Ilr
Perlet, kemisk fotograf.7’ Det är hälften
för mycket. Jag kommer att få betala för
kemin med. Hr Perlets kund blir jag icke.

"Hrr Verplick Candish.’’ Detta ljuder
utländskt, men tillförlitligare; ett
etablissemang af första klassen att döma af
utsidan åtminstone. Trappan beklädd med
rika mattor, en portière af rödt sammet,
beslöjande den helgedom, till hvilken den
ståtliga uppgången ledde! — Hvem
betalar all denna prakt? Men hvad gör det.
Jag skall utföra min blonda väninnas
befallning så prydligt som möjligt.

Och således gick jag in ocb, lyftande
på det skarlakansröda förhänget, inträdde
jag i ett förmak, midt uti hvilket jag
möttes af en fashionabelt klädd gentleman,
som frågade, om jag var kommen för
car-tes de visite. Jag svarade: "ja, för cartes
de visite." "Ganska godt, vill ni göra er
besväret att stiga fram?" och den
välklädde gentlemannen gick bakom en med skrank
försedd disk, medan jag tog plats framför
densamma. En voluminös matrikel lågöppen
på disken.

"Behagade min herre uppgifva sitt
namn?"

Som jag hade infunnit mig för att
blifva porträtterad, och ej för att uttaga mitt
pass, föreföll mig denna begäran mera
besynnerlig; icke dess mindre efterkom jag
densamma. Hvad helst jag än må hafva
emot att gifva mitt porträtt, gör jag ej
någon svårighet vid att uppgifva mitt namn.

"Min herre bor?’’ jag sade mitt
logis-och min adress blef fogad til! mitt namn.

"Min herre har n:o 309", förklarade
gentlemannen; "min herre blir underrättad
genom bref om dagen, då min herres tur
kommer."

"Och när är det att förmoda, att min
tur kommer?" frågade jag.

"Omöjligt att bestämma dagen;
mycket beror af vädret och andra
omständigheter, hvilka ej stå i vår magt. Jag skulle
förmoda om en månad, kanske äfven om
tre veckor."

"1 så fall torde ni hafva godheten
ut-stryka mitt namn", sade jag, "jag måste
hafva mina kort till den sista i denna
månad, allra senast."

Gentlemannen var mycket ledsen; men
vid denna årstid..... Talarens bela
person, ögon, ögonbryn, axlar, händer
uttalade på det mest vältaliga sätt
fåfänglig-heten af mina önskningar. Alltså, utan
vidare parlamenteriug, drog jag mina färde.

Jag förslösade en bel timme på nya
försök; och, ni må tro det eller icke,
älskvärda läsarinna eller läsare, men jag
säger endast sanningen, då jag berättar, att
ingenstädes, hvarken för goda ord eller
för penningar, kunde jag erhålla löfte om
en fotografi af min person, inom kortare
tid än fjorton dagar. Men som det redan
var den 18 December och mitt kort var
förfallet nyårsdagen, så skulle ju ett
fjor-tou dagars uppskof göra det för mig
fysiskt omöjligt att hålla mitt ord.

Jag beslöt nu att öfvergifva de mera
aristokratiska qvarteren och försöka miu
lycka på någon aflägsnare gata, hvilken
möjligen ännu icke blifvit besatt af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free