Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
1861.
Än 29.
tbingta kn 22 Mi.
Pris: för helt är 2 ruh. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
5 kop.
Jaktklubben i Nylands Län.
Vår föreställning om en jaktklubb har
redan ohjelpligen sammansmält med tanken
på en engelsk lörd eller en bojar, som har
godt om mynt och som, för sitt nöjes skull
eller dikterad af fåfänga, låtit bygga sig
en egen farkost, åt hvilken han stundom
anförtror sitt dyrbara lif på någon timma.
En jaktklubbens farkost hafva vi icke
kunnat tänka oss annorlunda än såsom ett
mästerverk af skeppsbyggnadskonst. Lätt. och
elegant som en svan på vågen skall den
gunga, snabb som blixten skall den skjuta
fram, rikt och komfortabelt som en
furstinnas boudoir, skall den vara inredd.
En sådan jakt kostar mycket pengar. En
medlem af någon jaktklubb skulle således
hos oss tillvinna sig en miljonärs respekt
och vi hafva, här som annorstädes, en stor
respekt för miljonärer. Det är derföre
ingalunda förvånande, om man temligen
allmänt såg ett ironiskt leende, då ryktet
omtalade, att en jaktklubb för Nylands län
vore å bane. Hvem skall låta inskrifva
sig såsom medlem i en slik förening, hvar
finna dessa miljonärer? Huru kan man ens
uppkasta ett projekt som hufvudstupa
måste bära vatten? Så lydde de omdömen
man öfverallt hörde fällas om den
tillämnade föreningen. Och dock skulle vi vilja
framställa den frågan: Är den Nyländska
jaktklubben då verkeligen så löjlig?
Sannt är, att om meningen vore att
åstadkomma någonting liknande större och ri-
kare länders föreningar af detta slag, så
vore företaget värdt att beles. Nu deremot
är detta ingalunda fallet.
Man kan icke annat än med ledsnad åse,
att innevånarne i Finlands kuststäder
mångenstädes totalt förgätit det angenäma och
uppfriskande nöje, en sjöfärd har att
erbjuda, ja, vi känna tillochmed personer
hvilka, uppfödda vid hafsstranden, aldrig
vågat sig ut på en segelfärd. Detta är i
synnerhet fallet i de sydligare delarne af
Finland, allramest i Helsingfors. Åbo
ensamt gör härifrån ett vackert undantag,
ty snart sagdt hvar tionde person af
herre-mannaklassen äger sin slup, och på
söndagseftermiddagarne ser man segel vid
segel kryssa ute på Erstan. En förening,
hvars syftemål i främsta rummet är att
rigta hågen åt detta ädla och hurtiga nöje
mellan arbetsstunderna, bör icke med
likgiltighet eller löje betraktas. Yi medgifva
gerna, att för våra klena ressurser hade
det anspråksfullara namnet "jaktklubb"
kunnat lämpligen utbytas mot något mera
blygsamt, såsom "segelsäliskapet" eller m.
d. samt att denna förening kunnat göra
sig oberoende af S:t Petersburgska
jaktklubben, men vi skola hoppas, att detta
icke utöfvar något inflytande på klubbens
framtid och att föreningen skall veta
lämpa sig efter våra tillgångar. Meningen är
äfven den, att klubben, till att börja med,
komme att bestå nästan uteslutande af
segelslupar; då man härtill lägger, att en
eller flere ledamöter kunna förena sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
