Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
lyckats uppväcka hos den älskvärda
varelse, som flytt med honom från
Tyskland, öfverlefde äfven den upptäckt, att
Markis Petrucci var ingen annan än
Pou-lailler, röfvaren. I förening med en utvald
skara af hans tyske följeslagare och nya
rekryter samlade i Paris, bjöd Poulailler
nu samhället och dess skyddsvakter
spetsen. Inom kort var bela staden förlamad
af förskäckelser för den nya röfvaren och
hans band — sjelfva Boulevarderna voro
öde så snart mörkret inbrutit. Herr
Hé-rault, löjtnant vid polisen då för tiden,
misströstande att genom andra medel
förmå bringa Poulailler i sitt våld, erbjöd
slutligen en belöning af hundra pistoler
och en plats i hans embetsverk, värd 2,000
livrés om året, åt den som kunde gripa
röfvaren lefvande. Plakater härom blefvo
uppslagne i alla gathörn, och följande
morgon frambragte de — det sista resultat
polislöjtnanten af allt i verlden hade kunnat
vänta sig.
Medan hr Hérault var sysselsatt med
sin frukost, anmälde man att grefve
Ville-neuve önskade tala med honom.
Kännande grefven endast till namnet, såsom
hörande till en gammal familj i Provence, eller
i Languedoc, bad hr Hérault att man skulle
låta honom stiga in. Och in steg en
fullkomlig gentleman, klädd med en
beundransvärd förening af prakt och god smak. "Jag
bar något att tala med eder enskildt",
sade grefven, "vill ni hafva den godheten och
befalla att ingen stör oss?" Hr Hérault gaf
ordres derom. "Får jag fråga br grefve,
hvad edert ärende är?" frågade han sedan
dörren var tillsluten." "Att vinna den
utsatta belöningen för Poulaillers gripande",
svarade grefven; "jag är Poulailler." Förrän
br Hérault kunde öppna sina läppar,
framdrog röfvaren en den nättaste lilla dolk
och en bundt rep af rosenfärgadt silke.
"Spetsen af denna dolk är förgiftad" sade
ban, "och en liten rispa deraf är nog för
att förorsaka er död. Med dessa ord
lade Poulailler kafvel i munnen på
polislöjtnanten och band honom med det rosenfärga-
de repet vid en stol. ftJag vill taga kontant
mynt, i stället för den tjenst ni välvilligt
erbjudit mig", sade Poulailler, i det han
länsade hans pulpet på tusen pistoler.
"Besvära er ej med att följa mig till dörren.
God morgon."
Få veckor derefter, medan br Hérault
ännu var ett populärt föremål för löjet,
gjorde Poulailler en affärsresa till Lille
och Cambrai. Den enda passageraren
inuti vagnen jemte honom var den
vördnadsvärde Dekanen Potter från Brüssel. De
kommo på tal om det enda intressanta
uppslagsämnet för konversationen på den
tiden — icke vädret, utan Potilailler. "Det
är en skandal, min herre, för polisen",
sade Dekanen, "att en sådan missdådare
ännu är på fri fot. Jag skall återvända
till Paris om tio dagar, och då skall jag
göra ett besök hos br Hérault och
framställa för honom min plan att gripa den
uslingen." "Får man fråga, hurudan den
är ?" sade Poulailler. "Ursäkta mig" sade
dekanen, "ni är en obekant, min herre,
och dessutom önskar jag behålla
förtjensten af planens uttänkande för mig sjelf.’
"Tror ni att polislöjtnanten skall emottaga
er", frågade Poulailler; "ban är icke
synlig för obekante, sedan den der
missdådaren, ni talade om, spelade honom det der
kända sprattet vid hans eget frukostbord."
"Han skall emottaga Dekanen Potter, från
Brüssel", var svaret, framfördt med den
lindrigaste möjliga färg af sårad
värdighet. "Oh, utan tvifvel!" sade Poulailler,
— "jag ber er, förlåt mig." "Mycket
gerna, min herre", sade Dekanen — och
samtalet flödade ut i andra kanaler.
Nio dagar sednare blef br Héraults
sårade stolthet omplåstrad genom ett
särdeles märkeligt bref. Det var
underteck-nadt af en bland Poulaillers band, som
erbjöd sig till kronovittne, i hopp att
erhålla pardon. Brefvet tillkännagaf, att den
vördnadsvärde Dekanen Potter hade blifvit
röfvad och mördad af Poulailler samt att
röfvaren med sin vanliga djerfhet ämnade
återvända till Paris med Lisle-diügensen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
