Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
rntaga Manassas Jonction. Centern (6,000 man och
3,000 mans reserv) skulle söka göra batterierna vid
Bull’s Kun oskadliga och sedan förena sig med högra
flygeln. Hufvudreserven, mest tyska regementen, stod
vid Centreville, 7,000 man stark.
I det egentliga slaget deltog endast centern och
högra flygeln med sina 23,000 man. Mot dessa stod
en armé af 80 eller 90,000 separatister, befästade
bakom skansar och batterier. Terrängens
beskaffenhet gjorde det likväl omöjligt att på en gång föra
hela massan till kamp, deremot hade fienden den
fördel att ständigt kunna ombyta sina försvagade
trupper med färskt manskap. Förbundshären var af
trötthet, hunger och törst temligen utmattad; de hade
utmarscherat pä morgonen kl. 1, utan frukost, och
kämpade med toma magar. Likväl1 höllo de sig
förträffligt, hvilket redan det enkla faktum bevisar, att
den egentliga hufvudbataljen (på högra flygeln)
begynte kl. 10 förmiddag och varade till kl. 4 e. m.
De frivilliga stodo sig bra i elden; de irländska,
skottska och brandkorpsens zuaver gjorde
bajonettanfall på batterierne lika väl som en europeisk
elittrupp. Men den personliga tapperheten rådde icke
öfver den tredubbla fienden och kunde icke försona
de grofva fölen i bataljens anordning och ledning.
Den i centrum befälhafvaude generalen M’Dowell
hade på förmiddagen genom en kanonad "bragt till
tystnad" tvenne framför honom liggande batterier,
men icke utträngt den bakom dem stående fienden
(två bataljoner), utan låtit dem oautastade förblifva
stående emellan sig och sin resev, nnder det ban
sjelf vände sig åt höger, för att operera i förening
med den högro flygeln. När nu denna flygel gjort
sin flankrörelse, trängde sig flere trosskuskar och
civila personer till de båda batterierna, hvilka på
förmiddagen "bragtes till tystnad" och der fienden flere
timmar legat i bakhåll. I det ögonblick då högra
flygeln intog en anuan rigtning, föreföll detta alla
åskådare säsom en rörelse till återtåg, hvarföre hos
dem denna andlösa ångest och förvirring uppstod —
och just nu trädde de i skogen gömda fiendtlige
trupperna fram. Detta åter föreföll den högra flygeln
som om deras operationslinie vore afskuren, och
sålunda begyntes då återtåget.
Man bör tillskrifva de frivilliges officerares
huf-vudlüshet och overksamhet att armén icke kunde
samlas i Centreville. Annars hade ingen fotbredd
jord varit förlorad om äfven slaget varit det.
Hvarför» — denna frågan ligger nära — skulle
27,000 man föras emot en trefal[dt starkare fiende,
förskansad bakom en god position? Nu vet man det
temligen väl. Den oändligt långsamma, folkets
en-thusiasm ruinerande, strategi General Scott förde,
fördömdes allmänt af publiken, pressen och
kongressen. Presidenten var tvungen till en annan plan för
fälttåget. Deraf framgår, att en invasion i Virginien
och intagandet af Richmond alls icke hörde till Scotts
afsigter, att den i och otanför Washington förlagda
armén af honom varit bestämd blott till försvar
(derföre äfven utan kavalleri), att han i höst ämnade
af-skicka en här till Mississippi och eröfra New-Orleans
och sedan, genom en sträng afspärrning, tvinga
se-paratisterna till eftergifter. Detta system kunde icke
förnöja presidenten, ty ban, likasom folket, inser att
söderns spärrande aldrig skall återföra dem till
Unionen, titan att detta endast kan ske genom att visa
Nordens öfvermakt och sålunda häfva slafbandlarnes
förakt för dessa "nordiska chineser", som de kalla
dem. Om äfven Presidenten var berättigad att
uppgöra en annan plan, var denna dock fullkomligt
misslyckad. Emedlertid har detta slag varit en god
skola för Norden och man skall helt säkert uppträda
mera beredd för offensiven, då man engång ämnar
återtaga den.
Kongressen har beviljat 500,000 mans uppbåd, af
hvilka 200,000 ännu skola anskaffas. Den stående
hären är ökad till 40,000 man, med vilkor att den
efter kriget nedföres till sin- fordna numerär, 25,000
man. Ett beviljadt nationallån om 250 miljoner
dollars, utvisar derjemte att man icke skall gifva vika.
Kampen synes således blifva hård, ty äfven
separa-tisterna göra i segerjublet nya rustningar.
"Allt år fåfänglighet såger predikaren."
(Efter Byron. ’’Hebrew Melodies.")
1.
Makt, visdom, kärlek, ägde
jag,-Och ungdom, helsa, ära;
Jag tömde vin af hvarje slag,
Jag hade vänner kära;
Ljuft sköna blickars skära glans
Mer än hvart språk mig sade;
Allt, allt hvad skönt på jorden fann»
För kungens fot man lade.
2.-
Men när min tanke återgår
Till dagar som förflutit,
Den gyllne tid af sol och vår,
Då jag blott lett och njutit;
Af oförbittrad glädje fanns
Kör mig knappt någon timma,
Och intet smycke stod i glans
Der ej en tär sågs glimma.
3.
Mot fältets orm sin sak man här
Med list ändock kan främja,
Men den som fast kring hjertat är,
O, hvem har makt don tämja?
Den lyssnar ej till visdoms röst,
Ej sångens ljud, de blida;
Blott stinger utan hopp och tröst
Vår själ — som tyst får lida.
—d—d—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
