Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341’
munterhet och tillfredsställelse, som deu
lika store Wallenberg i "Min son på
Galejan", det yppersta verk i den glada
stilen, som jag ännu läst på något språk. —
O, huru lycklig skulle icke äfven jag skatta
mig, om jag kunde lyckas att fördrifva en
och annan skrynkla på de pannor, som
våra moderna poeter bemöda sig att göra
så mörka, med sina välsignade suckar —
då hade icke mitt sträfvande varit
fruktlöst och jag hade min belöning inom mig."
v. Braun var såsom bekant den af
Sveriges författare, som erhöll de högsta
för-fattarehonorarier. Att han dock icke
derigenom, oaktadt en vida större måttlighet
än ryktet ville tillerkänna honom, hann till
en någotsånär tryggad ekonomisk existens,
synes af hans i brefven upprepade ständiga
klagovisor, "att styfrarne ej ville räcka."
Det förblef dock i hufvudsaken vid den
"inre belöningen."
Gå vi ut från Solons satts, att man
först vid en menniskas död kan afgöra
öfver graden af hennes lefnadslycka —
hvilken af de ofvanomordade skola vi till
erkänna det Solon’ska priset: — konungen,
som af sin pligt tvingades att lägga band
på sina ädlaste, menskligaste böjelser och
som dog en förtidig ömklig död, ett offer
för lifvets ansträngningar; — den anborne
fältherren och krigaren, som dog i armod,
efter en lefnad, lysande af bragder och
hjeltemod, men förbittrad af inskränkhet
ofvanifrån och afund af jemlikar i rang,
ehuru underordnade i förtjenst; — den
förtjenstfull statistikern, den ädle patrioten
och menniskovännen, som ännu på
plågornas bädd med döden framför ögonen
grubblade på lösningen af "lifvets gåta";
— eller han, den ädle djurvännen, som
egnat sitt lif åt förbättringen af de
stumma varelsers lott, hvilkas tillvarelses
ändamål blifvit att tjena menniskan, ocb hvars
egen lott det blef att dö, beröfvad
menniskans förnämsta arfvedel, förnuftet, i
grä-melsen öfver ett helt lifs förbisedda
verksamhet; — eller slutligen "den glade
skalden", som efter ett lif af inre qval, utan
en fristad, der han kunde luta sitt hufvud,
dör på ett hospital:––hvems är
priset?!
Hvems? Icke vet jag! Jag vet blott,
att hvarje ädelt sträfvande är sig sjelf sin
belöning, att lösningen på "lifvets gåta"
åtminstone ej är "lycksalighet" på jorden,
att det är menniskans storhet att sätta sig
ett mål utöfver hennes jordiska tillvaro —
samt att de, som det gjort, hafva att
afvakta lösningen af sitt lifs gåta i —
historien.
Inhemsk litteratur.
Juridiskt Album utgifvet af Robert
La-gus, Jur. Utr. D:r. Första Serien. Räf t. II.
Det torde allmänt medgifvas, att, i
närvarande ögonblick, det är kännedom af och
aktning för det rättstillstånd, vi ärft af
våra förfäder, som bör utgöra
huvudbeståndsdelen af en finnes nationalmedvetande.
Att ett vaket sådant medvetande finnes,
det måste utgöra hvarje fosterlandsväns
innerligaste glädje; och att antagonismen
mellan dem, som ville ställa språket, vårt
na-tionalspråk finskan, för hvars utveckling
ingen, som vill bära namnet finne, kan
vara kallsinnig, i främsta rummet, och dem,
hvilka derjemte ansågo sig böra taga vara
på vårt dyrbara arf från den svenska tiden
att denna antagonism numera kan sägas
vara helt och hållet försvunnen, det är utan
tvifvel den värderikaste frukt de sednaste
årens arbete för vårt folk hemburit oss.
Ännu några år och det skall icke finnas
mer än en röst om finskans berättiganden
och om det finska folkets ärfda rätt.
Att dessa begge sidor af den finska
nationens uppvaknande någonsin kunnat
skiljas åt, skall i framtiden måhända ej
anmärkas utan förundran. Kanske skall det
komma en tid, som anser Calonius lika,
om ej mera förtjent af en ärestod af finska
folket än Porthan. Säkert är att de, som
bibehållit vårt från föreningen med Sverige
ärfda rättsmedvetande oförstördt icke skola
glömmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
