Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343’
till Paris, der han helt fredligt studerade i två år,
specielt matheraathik. År 1833 uppväckte don Pedros
expedition hans militära instinkt och blef äfven
afgörande för hans framtid. 1833 regerade don Miguel
i Portugal och märkvärdigt nog blef denna prins,
som var 6n usurpator, betraktad af allt hvad man
hade retrogradt i Europa såsom legitimitetens och
den gudomliga rättens förfäktare. Då hans fader
don Pedro företog sin expedition emot honom, vann
denne äfven sympati af Europas alla liberala, hvarföre
hans armé bestod af politiska flyktingar från alla
nationer. Cialdini var sjuk och kunde icke deltaga i
den första expeditionen; men i Mars 1833 uppsökte
han ett regemente, der han blef inskrifven som
simpel grenadier. Han hade åtskilliga
rekommendations-bref, ibland annat ett af Lafayette, men han
kastade dem alla i hafvet, emedan han endast önskade
hafva sig sjelf att tacka för framgången.
Den unga Italienaren deltog i alla strider, visade
der det stora mod han äger och vann snart
befordran till underlöjtnant. Efter segern blefvo
frem-lingsregementena hemförlofvade, men med dessas
elementer bildade man nya, som inträdde i det af
borgerliga krig upprörda Spaniens tjenst. 1835 blef
Cialdini löjtnant vid Oportos jägare, bildade och
kommenderade af den italienska generalen Borsa di
Carminati, till hvars adjutant han utnämndes. Den
unga krigaren utmärkte sig i alla strider och ryckte
åt sig på värjspetsen ordnar, medaljer och grader.
Hans broder tjenade vid samma trupp såsom
underlöjtnant. En dag såg Cialdini under affären icke
mera denne vid sin sida; man sade att han sårad
fallit i fiendens händer. Cialdini hoppade på en
bäst-rygg, störtade midt in i kulregnet, räddade sin
broder, lade honom tvärs öfver sadeln och återkom
oskadad. Brödren är ännu i Valencia, i Spanien, och
har icke kunnat fortsätta sin tjenst.
Ar 1841 blef hans chef Borsa dömd till döden
för att hafva deltagit i en konspiration emot
Espar-tero. Cialdini blef afskedad och gifte sig snart i
Valencia med en ung och vacker spanska,
tillhörau-de den högre adeln derstädes. Två år sednare tog
general Narvaez honom till adjutant, i hvilken
egenskap han bivistado det fälttåg, som störtade
Espar-tero. Såsom vanligt utmärkte han sig och steg till
bataljonschef och öfverstelöjtnant.
Aret 1848 kom och den italienska revolutionen
var färdig. Han tvekade icke att erbjuda
fäderneslandet sin värja. Han skyndade först till Modena,
der han fann att man åt en annan anförtrott
befälet, derefter till Milano, der den provisoriska
regeringen kallt emottog honom, slutligen till armén, der
han blef anställd hos stabschefen M. Massimo d\Azeglio.
Vid belägringen af Vicenza blef han farligt sårad
och förvärfvade sig i så hög grad fiendens aktning, att
marskalken af Aspern ofta helsade på honom under
sjukdomen och slutligen återsände honom med ett särskildt
pass. Vid återkomsten till Turin blef han utnämnd
till öfverste för 23:dje regementet, der han lyckades
återställa en fullkomlig disciplin; ehuru ännu lidande
af sina blessyrer deltog han i den korta och
olyckliga kampanjen vid Novara. "Mitt regemente, sade
han, känner lyckligtvis icke, att deras öfverste är
halfdöd." År 1855 återfinna vi honom på Krim i
spetsen för en brigad, med hvilken han deltog vid
Tschernaja. Der blef han generalmajor. Slutligen
år 1859, efter att hafva organiserat alpjägarne,
hvilka sedermera anfördes af Garibaldi, öfvertog han
befälet öfver den 4:de piemontesiska divisionen och
var en af hjeltarne vid detta Palestro, som 6å lysande
invigde kampanjen. Nu blef han konungens
adjutant. Det är onödigt att tala om Markerna,
Umbrien, Anconas belägring och Gaëta. Dess minnen
äro ännu färska.
General Cialdini har hittills passerat för att
vara, hvad man kallar, en handlingens man. Man
har alltid kändt honom för hans utmärkta
tapperhet, kallblodighet och säkra öga. Emedlertid
hörer han ingalunda till denna något grofva typ,
som ofta utmärker soldater af hans skrot. Han
är bildad, beläst, en verldsman. Hans dagbefäl
äro skrifna med kraft och sakna icke en viss poesi.
Hans karakter är hetsig, lätt hänförd, men den är
ingalunda elak. Derpå har han gifvit bevis vid
Messina, der han, efter att till general Fergola hafva
skrifvit ett bref, som alltför starkt påminte om de
medborgerliga krigen i Spanien, dagen derpå aflat en
skrifvelse, sådan ett ädelt hjerta skulle diktera den vid åsynen
af en bräcklig gubbe, som öfverdrifvit sina skyldigheter.
Omständigheterna hafva gjort Cialdini till en
politisk person. Han är nästan genom slumpen
blef-ven vice konung i Neapel. Tiden är icke kommen
för hans bedömmande i detta afseende. Tills vidare
har han lyckats der andra misslyckats, allt under
det han begagnat något exentriska åtgärder. Cialdini
tyckes få smak för politiken; det är naturligt, ty han
är snart femtio år och har haft framgång. Om icke
kriget snart kommer att upptaga hans verksamhet,
skall han deltaga i sitt lands inre angelägenheter och
helt säkert finnes det hos honom ett frö till en
blifvande talare, måhäuda något osammanhängande,
men originell och tilldragande.
Sammelsurium.
"Konungens ring." Uti Loretto-kapellet i den
ka-tholska Augustinerkyrkan i Wien bär den s. k.
"Ma-rianische Gnadeubild" uti en guldkedja en ring, vid
hvilken finnes på en guldplåt graverad följande
inskrift: "Diesen Ring hat gehabt Gustavus, König in
Schweden, so den 16 November 1632 in der Schlacht
bei Lützen von der kaiserlichen Armatur geblieben."
Ringen hade af den store konungen burits i slaget
vid Lutzen och derefter kommit i händerna på en
katholik samt blef slutligen af kejsar Ferdinand
såsom offergåfva skänkt till nämnde kyrka, "till en
evig erinring."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
