Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362’
Sammelsurium.
Annonsörcr i Paris, "Många gånger måste man
förundra sig öfver den rika uppfinningsförmåga,
hvarmed säljarne i Paris söka locka knnder till sig.
Gaflar om 4 till 5 våningar äro ofta betäckta med
en stor målning, som endast består af en enda
handlandes annonser. På flera hus i Paris ser man en
afbildning af Napoleons "gråa röck", hvaraf ett
exemplar in originali bevaras i Louvrens samlingar.
Den "gråa rocken" på husen säger oss, att man der
kan få en hel klädning, röck, byxor och väst,
lackerade stöflar och hatt för — 49 francs. Detta är
likväl ingenting emot hvad den "beskedlige fan",
som står afmålad på andra hus, bjuder oss, i det
han med den ena handen tager upp ur en säck alla
sorters klädningsstycken och i den andra håller ett
papper, hvarpå står skrifvet: "Pour rien un
vete-ment" (en klädning till skänks) — d. v. s., om man
kan säga ett ställe, der man köper kläder billigare
än hos honom. En fabrikant har utstält en stor
mängd olika "Waterclosets", men han har äfven
förfärdigat en maskin, som ständigt håller alla dessa
inrättningar i gån g, och man ser sålunda den ena
efter den andra öppna och sluta sig. Flesta
åskådarne har dock en liktornsoperatörs fönster, der flere
elegant klädda vaxfigurer gifva en hel föreställning:
en dam sitter på en stol och talar, såsom man kan
se af munnens rörelser, till en herre; han frågar
damen, om hon vill pröfva medlet; hon svarar
jakande och sätter foten på en pall. Han talar åter och
insmörjer med en pennfjäder liktornen med ett
läkemedel; damen drager foten tillbaka, ser på honom
och uttalar genom hufvudets rörelser sin förvåning
öfver den makalöst hastiga kurmetoden. Till slut
lyfter en tredje person en flaska, hvarpå står
skrifvet 1 franc, i vädret och nickar inbjudande till
allmänheten.
Veckans krönika.
Lurdagen den 0 November.
Vi skrifva denna lilla krönika på sjelfva
Por-thansdagen. Det var den 9 November 1739 han
föddes denne professor, som först lärde oss, att vi äro
en nation. Att ban uttalade detta mera genom verk
och gerning än uti ord — derigenom att han egnade
hela sitt verksamma lif åt forskningen af detta folks
språk, myther och historia — är bekant. Länge
efter honom har arbetet för den finska nationaliteten
haft samma stilla vetenskapliga karaktär. Porthan
dog den 16 Mars 1804, innan ännu den stora
hvälfning skett i det finska folkets Öde, hvilken skillde
■vår utveckling ifrån Sverige. Man kan således icke
vänta, att han med samma medvetande skolat arbeta
£ör det finska folkets nationella sjelfständighety som
sedermera skett. Ett — och kanske icke det mfnat
vigtiga — skäl, hvarföre det finska
nationalmedve-tandet icke mera utprägladt framstod under svenska
tiden, var det, att den svenska styrelsen aldrig
betraktade det finska folket såsom ett underkufvadt, ej
heller någonsin visade någon farhåga för att erkänna,
att finnarne voro en nation för sig. Uttrycken
"svenska och finska allmogen" m. fl. d. hvilka ofta
förekomma i den tidens författningar, vittna att man
uppfattade Finlands provinciella ställning till Sverige,
såsom helt annan än t. ex. Skånes. Såsom en följd
häraf finne vi, att Porthån och de som i hans
fotspår vetenskapligt uppammade den finska
nationalitetsidén, hörde till ett helt annat läger än de män,
hvilka på den tiden arbetade för landets afsöndrande
från Sverige. Ett stort steg framom Porthan tog det
finska nationalmedvetandet 1809 hos de män, hvilka
uppfattade och bestämde vårt förhållande till
Ryssland genom författningar, af hvilka vi i dag skörde
frukten. Bland desse män stod främst Galomus, och
då Porthans statyn är rest, skall finska folket icke
länge dröja att visa sin tacksamhet mot denne store
finske rättslärde.
Till dagens fest uti universitetets solennitetssal
hade omkring 700 inträdeskort blifvit lösta. All bildning
och intelligens i Helsingfors fanns der representerad.
Salongen, estraden och läktarne voro så fyllda att
svårligen en lucka kunde upptäckas. Den vackra
ou-verturen till "Athalia" af Mendelsohn öppnade festen,
hvarefter herr professor G. Rein besteg kathedern
och skildrade i ett kort föredrag Porthans lif ocb
verksamhet såsom akademisk lärare och finsk
historieskrifvare. Härefter utfördes af studentkören och
handt-verkssångföreningen "Björneborgarnes marsch",
"Poh-jolan valkeneminen", ord af Suonio på melodien till
Körners krigsbön samt "Savolaisen laulu." Herr
Lindberg utförde härefter en violin konsert af Beethoven
deruti han öfverträffade sig sjelf. Festens slutpunkt
var Henrik Gabr. Porthan, ord af Cygnæus, musik
af Pacius. Publiken är sedan i fjol bekant med denna
komposition men åhörde den med lifligaste beundran
och nöje. Nu likasom då var Pacii hela stora
musikaliska armé om minst 250 personer samlad ikring
honom — icke ens skolungdomen undantagen. Heder
och tack åt honom, som aldrig skyr något besvär, då
hans arbete tages i anspråk för en fostertänsk sak.
Till sist uppstämde kör ocb orkester "Vårt land" och
sången ljöd mäktig, som om hela Finland sjungit med
— och Finland sjöng äfven med, ty helt säkert fanns:
det i går ingen stad som icke genljöd af "Vårt land."
I dag anlände en af våra Spetsbergsfarare mag.
G. Chydenius till staden.
November har uppträdt med en bestämd karakter
oeh håller på att dokumentera sig som "vintermånad."
Vi hafva en rätt respektabel: köld och ett litet doffi
snö. Ännu några dagars köld och så mera snö- —
och allt skall vara såsom sig bör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
