- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
381

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

381’

Under sådana förhållanden återstod för
oss ingenting annat än att inställa den
tilltänkta visiten, och att, sedan vi vid sågen
afvältat våra sågstockar, återvända hem i
en ganska nedslagen sinnesstämning.
Oaktadt P:s fel och hans försök att så mycket
som möjligt rikta sig på vår bekostnad,
var han dock af våra grannar den, med
hvilken vi bäst kunde meddela oss, och vi
hade honom att tacka för många i vår
ställning ganska nyttiga råd och
upplysningar. Han var otvifvelaktigt en långt
bättre menniska, än hustrun, som jag efter
ett par dagar dock ansåg mig pligtig
att göra ett sorgebesök. Jag fann henne
alldeles utom sig af förtviflan,
uttryckande sin smärta med det mest tragiska
pathos.

Ett par veckor derefter såldes på
auktion P:s ringa qvarlåtenskap;
värdshusrörelsen öfvertogs af en annan, och likaledes
enkan sjelf. Mrs P. ingick nemligen
samma afton ett nytt äktenskap med en
äfventyrare från någon af de östra staterna,
och vi sågo henne sedermera aldrig.

Detta var det första exempel, vi hörde,
af det lättsinniga, för att icke säga
skandalösa sätt, hvarpå så kallade äktenskap
ofta ingås. Det finnes i Amerika
ingenting, som hindrar den ena maken, att,
timman efter den andres död, ingå en ny
förening. Väl är det få, som visa en
sådan brådska, som Mrs P., men att hustrun
några veckor efter mannens frånfälle eller
mannen efter hustruns, skaffar sig en ny
kompanjon, hörer ingalunda till det
ovanliga. Man får också ofta höra, tillochmed
ibland de bildade klasserna, den ena
makan tala om den andra såsom sin
"com-panion" eller "partner", en benämning, som
verkligen, under de existerande
förhållandena och så som mängden härstädes i
allmänhet tyckes hafva uppfattat
äktenskapet, är mera passande än man och hustru.
Den ena är mången gång i sjelfva verket
icke annat än den andras associé, och om
bolaget genom den enas död upplöses, är
det konjunkturen mera än hjertat som af-

gör, huruvida en annan snart kommer att
upptagas i firman.

Någon föregående lysning behöfves icke.
Formaliteterna vid ett äktenskaps
ingående äro olika i olika stater. I staten
Wisconsin fordras ingenting vidare, än att
mannen inför behörig magistratsperson på
ed afgifver en försäkran, att intet lagligt
hinder är i vägen för det äktenskap, han
ämnar ingå. Han får då för sig och sin
blifvande "partner* en så kallad
marriage-licence, som berättigar hvilken prestman
som helst inom staten, fredsdomare eller
annan magistratsperson, dertill
befullmäk-tigad, att sammanviga de begge
kontrahenterna. I några stater behöfves icke ens
en sådan edgång och licence. Det är nog,
att de begge parterna inför hvilka
tillkallade vittnen som helst förklara att de taga
hvarandra till man och hustru.

För några år sedan ingick i Newyork
en ansedd jurist derstädes i äktenskap med
ett fruntimmer, ryktbart för sin bildning
och sina talenter, men ännu mera
namnkunnigt såsom en af de förnämsta
ifrarin-norna för qvinnans emancipation, ett af de
nya ljus, hvilka mamsell Bremer i sin bok
om Amerika utpekar såsom
mensklighetens räddningsbåkar, och i hvilka hon ser
framskymta en samhällets och sedernas
blifvande fullkomlighet. Vigseln, om man
så får kalla den ceremoni, hvilken bruden
och brudgummen sjelfva förrättade, tillgick
på så sätt, att de begge parterna räckte
hvarandra handen, och mannen med ett
litet för tillfället lämpligt tal kallade de
närvarande bröllopsgästerna till vittnen, att
han dermed tog den vid hans sida
stående miss–till hustru. "Jag förbinder

och förpligtar mig", sade han, "icke med
några löften om trohet och om ett
oupplösligt förbund, men jag hoppas det vi skola
lefva lyckligt tillsamman." Den
emanciperade qvinnan tog derefter till ordet och
gjorde samma äktenskapliga förklaring,
hvarefter de mottogo lyckönskningar som
man och hustru. Ett skriftligt intyg att
de med hvarandra ingått hjonelag uppsåt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free