Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Före - XXVI. Arbetaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
i :Boulognerskogen: AlHa bekymmer äro bortkt-
stade; man njuter blott af sommarens prakt och
bfvets sållhet. Den förflutna veckans ledsamhe-
ter äro redan glömde, på den kommandes tånker
man ej. Jorden har utbredt sin gröna matta,
fåglarna sjunga, blommorna sprida sim vållukt,
tråden sin skugga. Hvad behöfver man mer för
att fröjda sig åt dagen? Råcker den anslagna
penningen så till, att man på qvållen kan svånga
om i en munter polketta under förbigåendet af -
de inbjudande balstållena, eller på någon af folk-
teatrarna förströ sig med ett spektakel, då finns
ingenting mera öfrigt att önska. Arbete och för-
nöjsamhet äro lifvets högsta skatter. Så tånker
och lefver den lyckligare delen af arbetsklassen.
Det finns en annan, på hvars dörr behofvet redan
klappat. Den afkortade dagspenningen förslår
knappt till det nödvåndigaste. För desse äro alla
nöjen tillslutna; Söndagen och hvardagen äro lika
— arbeta, ständigt arbeta. Hvilken beundrans-
vård sjålsstorhet hos dessa menniskor? Hvilken
skatt af ihårdighet och försakelse? På dem rned-
blickar med förakt mången, som slumpen stållt
på mensklighetens höjder, som icke en enda dag
kunde båra de bördor, hvilka dessa arma draga
hela sitt lif. Det finns ånnu en tredje klass, den
sista, den lågsta, omfattande de olycklige, som
helt och hållet saknar arbete, som passera gra-
derna utför lifvets branter tills de slutligen ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
