Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
184
allmånhet, hade han blifvit hes, och då samlin-
gen hunnit till dragonkasernen vid Quai d’Or-
say. utkom en dragon med ett glas vin i handen,
för att bjuda det åt Lamartine. Denne emottog
det tacksamt, höjde glaset i luften och sade:
”Mine vånner; detta år banketten,” hvarefter han
tömde det. ’Tusendubblade ”lefve"” blef svaret
på detta skåmtande infall. Marschen fortsattes
och ungefär klockan 5 hade man hunnit stadshu-
. set, der styrelsens medlemmar uppgingo. — Plat-
sen utanför fylldes med en oråknelig mennieko-
massa , hvilken ständigt ökades mer och mer och
snart spridde sig utåt hela kåen. Luften skallade
af ropen:. ”Vi vilja hafva republik! Lefve repu-
bliken! Inga tyranner mer! Man skall icke nu
bedraga oss, som 1830,” o. s. v. under svångande
af yxor, vapen, fanor eller mössor. Ingen penna
förmår skildra anblicken af denna menniskohop,
dessa ögonblickets hjeltar. Trasiga och blodiga
efter striden, svarta af krutrök, lifvades de alla
af en kraftig beslutsamhet, af en enda önskan —
republik! Snart blandade sig otålighet med en-
thusiasmen, folket ville veta styrelsens åtgårder,
ville höra hvilka beslut som fattades. Det rusade
upp i stadshuset, stötte gevårskolfvarne -mot alla
dörrar, under upprepade rop: ”Vi vilja republik?”
— Dörrarne öppnas. Lamartine tråder ut i stora
salen, der han med några ord lyckas att. stilla
ovåsendet: ”Mine herrar” yttrar han — ”Det år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
