Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter - XXV. Lamartines manifest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
288
allmånna- anslutande, gör fåderneslandet ointagligt
för invasioners försök och oroligheter.
År 1793 var det ieke helt och hållet folket,
som intrådde i maktutöfning, utan det var medel-
klassen ensam, som ville utöfva friheten och njuta
af den. Medelklassens triumf på den tiden var
egoistisk, likasom all oligarkis seger. Den ville
för egen råkning behålla de råttigheter, som alla
eröfrat. Den måste för detta åndamål tillvåga-
bringa en stark diversion vid folkets antråde till
makten, för att kasta det in på slagfältet, och
för att hindra det från att bestämma och:ordna
sin egen styrelse. Just för att åstadkomma denna
diversion, gjorde man kriget. Kriget var monar-
kisternas och girondisternas tanka: men det. wut-
gjorde icke tanken hos de lågre blickande deine-
krater, hvilka, liksom vi, önskade en uppriktig,
årlig och fullkomlig folkstyrelse, omfattande med
detta ord en styrelse, utöfvad af nationens alla
klasser, utan undantag och utan företråden.
År 1792 var folket blott revolutionens verktyg,
men icke dess åndamål. I våra dagar har revo-
lutionen gjorts genom och för folket. Det år
sjelfva revolutionen. Intrådande på denna bana
medför det sina nya behof af arbete, af industri,
af åkerbruk och handel, af moralitet, vålstånd
eganderått, billigt lifsuppehålle, sjöfart och civi-
lisation i allmånhet — allt sådant, som utgör fre-
dens behof! Folket och freden det år samma sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
