Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter - XXVII. Frihetsträdens plantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
304
söndrande voviljan, för att endast förblifva ett
enda folk — Fransmån.” — (Allmånt och stor-
mande bifall.)
”Vid ett annat tillfålle hotades nationen af fråm-
mande makters fiendtliga inbrott. Då reste sig
franska folket och försvarade sin nationalitet. Det
bedragna Europa, som då var undergifvet sina
herrars vilja, trodde att vi ville eröfra det — och
vi hemsöktes af olyckan vid Waterloo. Hårpå
gifva vi nu Europa ett sublimt svar med en gen-
gåfva aft friheten. Följderna af vår revolution
skola blifva sådane, att alla lånder skola följa
vårt exempel. Folket skall bortblåsa dammet
efter de throner, der konungarne slumrat i mak-
lig sysslolöshet. — (Stormande bifall.) Jag hel-
sar dig, tråd! årofulla symbol af befrielse — af
frihet! Nu äro vi stärke, ty vi stödja oss på fri-
heten och på eder, skicklige och förständige ar-
betare, som gjort revolutionen och som såkert
viljen att den skall båra goda frukter!” (bifalls-
rop.) ”Nu, mina vånner! återvåndom till våra
arbeten, upprepande detta rop som återklingat
i hela verldens hjerta: ”Lefve republiken!” -—
(Stormande bifall. Lefve republiken! Lefve
Ledru Rollin!) En invalid, en qvarlefvande
spillra af den gamla republikens arméer, fattade
ministerns hand och tryckte den till sitt hjerta,
men var så djupt rörd, att han ej kunde säga ett
enda ord. En oflicer nårmade sig äfven Ledru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
