Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning. — »La vie surchauffée’» och Paris från i dag. 3
Det kan ha sin omotståndlighet icke för thy. Det måtte väl
ha det, eftersom utländingarne allt mera och mera göra Paris till
det moderna Mecka och Medina, som lockar pilgrimer från alla
trakter af jorden. Paris är som parisiskan; hennes moder må vara
aldrig så absurda, hon förstår ändå att bära dem så att de kläda.
Det lägges någonting jag vet icke hvad öfver allt hvad det tar
sig till, som drifver resonnemanget på porten och gör det fängslande,
förföriskt, trots allt förnuft.
Och så finnes ju också alltid det eviga Paris vid sidan af Paris
i den tillfälliga moderna och mondaina kostymen. Det är icke
allenast för hela verldens njutningslystna och lättingar som denna
stad är den heliga staden, de största andar välja den med förkärlek
till sin vistelseort. Man säger, att det är derför att de känna sig
friare här än någonstädes, för att de här kunna välta all
samhällshierarkis ok från axlarna och lefva som den förste, när de känna
sig som den förste. Det ligger något sant i denna förklaring, men
den är icke uttömmande. När de föredraga att lefva stilla, okända,
under fattiga vilkor här, i stället för under hyllning och välstånd i
sitt hem, är det dock först och främst derför att de här känna sig
i centrum af sin tids lif. De se det Paris, som arbetar, bakom det,
som drifver på boulevarden, de se Pasteurs laboratorium bakom
Moliers cirkus, de se vetenskapens tempel bakom guldets
afguda-bild. Och ha de ändå en förnimmelse af, att de lefva i ett
århundrade, som afslutas, så ha de ändå också tron på, att det nyas
första solglimt skall blixtra fram just här. Det är en vidskepelse
måhända, men det är i alla fall en, som sitter fastare än de flesta.
Den är seglifvad som Paris’ dragningskraft. Den, som en gång
har kommit inom teaterverldens trollkrets, påstås det, kan se det
ihåliga och småaktiga hos kulissverlden huru klart som helst, han
är ändå fången för beständigt. Just så är det med den scen, der
pariserlifvet spelas. Man ser fläckarna på nära håll, men på afstånd
ser man endast glansen. Så snart man är utanför stadens portar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
