Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8 Två typer.
utländingar, som uppehålla sig i Paris, och i hvarje vecka utge en
bulletin, hvari alla upptogos, som hade något framstående namn,
någon ansedd, autentisk ställning. En kontroll öfver rastaqouèrerna
skulle på det sättet bli möjlig. Det blir dock knappast något af
planen, och äfven om det blef det, skulle det svårligen kunna bli
någon verkligt praktisk vinstr Rastaqouèren är en naturlig
ogräsprodukt af verldskaravanseri-jorden, hvari denna vackra planta florerar.
Så länge jordmånen är så gynsam för den, som den är i det moderna,
internationella Paris, tjenar en rensning ej till mycket.
Mycket nära beslägtad med ’denna typ är egentligen den andra :
le bohème noir. Alla de karakteriserande dragen hos figuren
återfinnas, det är endast fernissan, som är en annan. Le bohème
noir är rastaqouèren i fransysk upplaga. Namnet är alldeles nytt,
användt första gången vid en begrafning, som väckte en viss
uppmärksamhet i Paris, ehuru följet knappast bestod af ett halftjog
personer. Den döda hade sjunkit djupt på sin sista tid, slutat i
ett brasserie à femmes i det djupaste elände. Men Nina de Villars*
salong hade dock en tid varit samlingsplats för ett brokigt sällskap,
en kuriositet, som den, som ville känna sitt Paris, åtminstone en
gång af nyfikenhet tittade in i. Den var ej fri från slägtskap med
den obardiska hos Maupassant; kanske har han hämtat drag från
den till sin skildring. Med mindre talang, men nästan fotografiskt
har en af den naturalistiska skolans andra unga författare Harry Alis
tecknat den i en för resten tarflig roman, som heter » Hara-Kiri»
och handlar om en ung japanes’ vilda tumlande genom det moderna
pariserlifvet. Mme. de Villars’ »de» var äkta, och hennes
förmögenhet hade från början varit ansenlig. Men det regelrätta lifvet roade
henne icke. Hon hade artistiska och erotiska passioner, och hon
flyttade från sin landsort till Paris för att tillfredsställa dem. Hennes
dörrar öppnade sig på vid gafvel för allt hvad som hade eller sade
sig ha minsta förbindelse med literatur och konst. I början skall
hon också ha sett gäster hos sig, som sedan ha fått ett stort namn.
Gambetta och Rochefort, sedan Zola och Daudet, ännu senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
