Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Barnen och deras uppfostran.
I.
»Barnen hålla på att bli en lyx», säger Augier i en af sina
komedier; hans landsmän ha alltför länge varit på väg att göra
■dessa ord till allvar. Onekligen är en af källorna till Frankrikes
välstånd den, att dess invånare genom generationer ej ha tillåtit sig
större barnlyx än de kunnat komma ut med. Men äfven
sparsamheten har i detta afseende sina gränser, och fransmännen ha utan
tvifvel drifvit den för långt. Folkmängdens ökning i Frankrike är
i genomsnitt fyra, fem gånger mindre än i de öfriga europeiska
länderna. I Paris råder visserligen ständig tillväxt, men der äro
likväl flera dödsfall än barnsängar, staden ökar sig genom
invandring, icke genom fortplantning. Är det den stora stadens spända
•existenskamp, som slukar ett sådant qvantum af hjerna och mage
och nerver, att den gör slägterna sterila redan i andra, tredje ledet ?
Detta har ofta påståtts, och det ger verkligen också till en del en
förklaring på fenomenet. Men derjämte fins en annan faktor, som
i minst lika hög grad medverkar till resultatet: parisaren har sjelf
«en fasa för att se en barnskara omkring sig. Den betyder för
honom ingen lycka, den betyder en hämsko, innan han kommit på
grön qvist, och när han är der, betyder den ett utströende för alla
vindar af hans arbetes frukt. En enda arfvinge, som kan bibehålla
det samlade, det är hans ideal, och han gör sig inga skrupler att
begagna alla medel till att realisera det. Han är visserligen icke
mera egoist af temperament än hela verlden är det, men han är
•det i följd af uppfostran och daglig nödvändighet att vara det,
och i detta afseende är han det komplett. Han är ingalunda blind
för, hvilken fara för samhället ett genomförande af hans principer
utgör; den ofantliga lycka en så tarflig komedi som
Erckmann-Chatrians »L’ami Fritz» gjorde, berodde uteslutande derpå, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
