Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Parisiska äktenskap. 195
och uppträder i sällskapslifvet arm i arm med hvarandra.
Monsieur återvänder småningom till sitt gamla ungkarlslif, och ingen
tar anstöt deraf. Ej ens den äktenskapliga troheten är han enligt
pariseråskådning förpligtad att iakttaga. Under den utförliga
debatten om skilsmässesaken fick man tillfälle att grundligt lära
känna den allmänna uppfattningen i detta afseende. Bland de
grunder, som skulle berättiga till skilsmässa, uppsatte senaten
»l’adultère du mari». »Huru?» utropade till och med de ansedda,
allvarliga tidningarna och med dem hela verlden, »det säges, att
lagen endast bör införas för de alldeles exceptionella fallen, och
bland dem räknas något, som i vårt samhälle nästan utan
undantag är den allmänna regeln!» Man framstälde mannens otrohet
som en naturnödvändighet, en vulgär böjelse, i hvilken hjertat ej
hade någon del, ett fall utan kamp, »un rien en somme». På
den äktenskapliga himlen, hette det, liksom på alla andra himlar,
befiöfdes förbidragande ovädersvindar; molnet, som far förbi,
upplöser sig i välgörande väta och bryter azurens enformiga,
orörliga klarhet. En bekant romanförfattare, som skrifver
tidningskrönikor under ett fruntimmersnamn, förklarade å det köns vägnar,
i hvars namn han talar, att den ultrakyske Joseph ända ifrån
pensionens dagar endast hade förefallit dem löjlig. Om man
aldrig så länge, sade han, stimulerar oss till att beundra hans
kyskhet, skratta vi ändå i smyg åt hans dumhet. En qvinna,
som vore på det klara med, att hennes man vore ur stånd till
att behaga, att han ej någon enda gång hade gjort det minsta
lilla snedsprång i strid med kontraktet, hon måste nödvändigt
till sist förlora sin kärlek till denna ofelbara, abstrakta, teoretiska
och högst tråkiga varelse, som aldrig hade någonting att be om
tillgift för.
Hvad hustrun beträffar, äro sederna ej fullt så facila. Om
hon, när hennes hjerta en gång vaknar, utanför hemmet vill söka
den tillfredsställelse för dess åtrå och längtan, som hon icke
finner i äktenskapet, och gå sina vägar, liksom hennes gemål går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
