Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polisen, publiken och banditerna. 231
skulle ha blifvit anhållna som hetärer och släpade till
polisvaktkontoret. Det förelåg ej ens något vilsetag från polisens sida, ett
sådant slags öfverdrift af tjenstenit, hvilket i en stad som Paris och
på ett område som detta är ursäktligt och förklarligt. Macé
omtalar i sin bok om detektiva polisen dessa händelser. Med den ena
af arresteringarna hängde det så ihop, att köpmännen i Palais Royal
hade begärt polisens ingripande mot den alltjämt växande mängden
af lättfärdiga fruntimmer i gallerierna utanför deras butiker. Man
anbefalde då en razzia. En af dessa damer greps af polisbetj en terna
just som hon höll på att inleda en bekantskap. Hon skrek, att de
fängslade en ärbar mère de famille, som spatserade med sitt barn,
och i det samma störtade en liten flicka på fem år fram, föll på
knä för poliserna och bönföll, att de ej skulle göra hennes petite
mère något ondt. De visste mycket väl, hur det hängde ihop, att
den lilla helt enkelt var inlärd att spela rollen, men det blef
folksamling och barnets tårar rörde mängden. Historien kom i
tidningarna, och utan att man undersökte saken i botten, tillstäldes
det förfärligaste oväsen. Icke heller i de andra fallen stod det
synnerligen bättre till med de arresterades anständighet, men icke
desto mindre rörde hela pressen så upp himmel och jord öfver
dessa historier, att själfva polisprefektens afsked kom på
dagordningen.
Denna mani att ständigt upptäcka förorättade och ta parti mot
polisen är en kronisk sjukdom hos parisertidningarna. Den har
ytterligare styrkt publikens medfödda tendenser i denna riktning,
och resultatet har blifvit en obenägenhet till och med hos de
uniformerade gatpoliserna till att gripa in, der det ej är absolut
nödvändigt. »Det skaffar oss endast obehagliga historier på halsen,»
säga de. De må vida bättre af att försvinna och låta allting gå
på sin hals.
Det blir allt svårare och svårare att rekrytera poliskåren med
verkligt samvetsgranna och pligttrogna personer. Man har kommit
så långt, att man har polisbetjenter, som ej sky att offentligt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
