Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris utanför Paris.
3O3
Två tider är det som mötas, när den moderne resenären flyktar
bort från Seinemetropolens sommardam och tränger in bland detta
folk i de vilda Finistèretrakterna. Och så förvånad den gamla
ser på den nya, som kommer och stör dess slumrande ro! Bretagne
är ännu nästan jungfruligt oberördt af resvimlet, åtminstone det
riktiga Bretagne, icke det vid norra kustens badorter, der cottager
och casinos redan börja mylra, men
det ända ut mot vester, der man
står vid det stora hafvet och ser
rakt öfver mot Amerika, der det
endast fins jernvägar i projekt, äkta
breyzounec-barder och bönder, som
draga ut på vallfärder i den gamla
nationaldrägten. Man kan vara der
i månader utan att träffa en enda
engelsman. De stackars beskedliga
infödingarne bli riktigt rädda, när
de få besök. De försvinna först
och gömma sig på de obegripligaste
ställen, öfverlemnande åt den
främmande att obehindradt intränga i hus
och trädgårdar. Och naturligtvis
tittar man nyfiket dit in. En sådan
bretagnisk bondgård är högst
egendomlig. Vanligen fins endast ett
rum, högt, rymligt, men råkallt från
det kalla stengolfvet och nästan utan
fönster. Röken från ett öppet bål går upp genom en stor
skorsten, på bänkarna deromkring äro sittplatserna. Man sofver i
sängar, som anbringas öfver hvarandra och öppnas liksom skåp.
På hyllor utmed väggarna gömmas de stora, runda rågbröden
och öfriga matvaror, hörnen äro fulla af sädes- och
potatishögar. Det är mycket primitivt, och det är mycket litet rent.
Bretaguebonde i nationaldrägt från
trakten af Quimper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
