Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den suveräna tidningspressen. 363
egendomligare och mera karaktäristiskt drag än denna »l’heure du
journal» på upprörda dagar. Allt hvad staden lefver i och lefver
för återger den som en spegel af kristall. Man kan komma från
en aflägsen vrå af verlden utan aning om hvad som sysselsätter
Paris och på fem minuter omkring kiosken kunna hela dess andliga
habitus utantill som sin egen ficka.
Men äfven under vanliga, hvardagliga förhållanden är denna
»l’heure du journal», den sena eftermiddagstimmen, då
aftontidningarna dyka upp på boulevarden talrikare än de gröna bladen
på dess träd, det ögonblick på dagen, då stadens lif presenterar sig
mest potenseradt. Den sammanfaller med »l’heure de l’absinthe»,
hvilotimmen omedelbart före middagen, då afTärsbesvaret är slutadt
och hela verlden ett ögonblick hämtar andan, innan man vandrar
hem till det husliga lifvets bekymmer. Detta sammanträffande är
mer än en slump. Man inbillar sig sjelf och andra, att det är för
absintens skull man går på kaféet eller åtminstone för att tillbringa
en liten lugn stund i trefligt samtal med vänner och bekanta. Hvad
som i sjelfva verket lockar är grannskapet med kiosken: det är den
som är den klappande pulsen i hela denna mylrande
mennisko-trängsel på pariserboulevarden mellan fem och sju. Man sitter
tankspridd och feberaktig på sin trottoarstol och håller oroligt
utkik på vis-à-vis’en, tills man ser hopläggerskans fingrar der borta
börja arbeta. I ett nu är man då uppe och har aflemnat sina två,
tre sous och bortfört sitt exemplar af hans majestäts dagorder.
Kaféet håller inga eller nästan inga tidningar; det skulle äfven med
mångdubbelt större förråd endast kunna tillfredsställa en liten
minoritet af sina gäster, hvilka alla vilja ha sin tidning i samma minut
som den lemnas ut i handeln. Hvar och en köper sitt exemplar,
och ned öfver det ändlösa trottoarmylret begynna alla samtidigt att
studera det pressorgan, hvars fana man svurit. Först när dess
innehåll är smält, blir det lif i trottoargrupperna. Man har
tillfredsstält sin andes behof af föda, liksom man en timme derefter
tillfredsställer kroppens. Man har sina idéer och åsigter färdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
