Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 Den suveräna tidningspressen.
ända in i de doldaste samvetsvråarna, och hans roman är ett
stycke modernt verklighetslif framstäldt i många afseenden med
fulländadt mästerskap. Den har endast den bristen, att den
uteslutande visar medaljens frånsida. Bel-Ami och hans kamrater äro
så verklighetstrogna figurer, att det vid hvarannan parisertidning
kan utpekas original till dem, men representanter för hela det
parisiska journalistståndet äro de likväl icke. Den suveräna
tidningens hof är som hvarje annat utsatt för att råka till att hysa
rotlösa lyckoriddare och ärelystna sällar utan talang af deras
kaliber. Men dess tron har andra krafter att stödja sig på, den
skulle annars ej kunna stå så fast som den gör. Dess styrka är
just, att den under sig har en solid grund af äkta talang, och
när parasiterna i dess hägn kunna nå en plats i solskenet som
Bel-Ami, så är det endast derför att de verkliga talanger, som
kämpa i samma leder, äro både talrika och framstående nog till
att vinna lagrar för hela arméen. Det är endast i Paris man ser
personer med så eminenta gåfvor som John Lemoinne i »Journal
des Débats» eller Auguste Vacquerie i »Rappel» offra ett helt lif
under journalismens fana. Det är endast der en literär skolas chef
som Zola ej anser det under sin värdighet att ta till
krönikör-pennan och vara med om att utkämpa dagens problemer, eller
män som I. I. Weiss och Leroy-Beaulieu stycka ut sin intelligens
och sitt vetande i tidningsartiklar.
De göra det, emedan de, huru många Bel-Ami’er der än
komma att trängas med dem, likväl alltid i redaktionssalen finna
ett sällskap samladt, som är dem värdigt. Öfver hufvud hvar och
en i Paris, som har en framstående position inom samhället, är
tvungen att mer eller mindre bli ett stycke journalist. Han får
endast sin egen auktoritet genom att låna tidningens. Så snart
politikern kommit så långt, att han kan tänka på att spela en
sjelfständig roll, är det första nödvändiga steget för honom att
grundlägga eller köpa sig en tidning. Så länge han ej har sitt
eget organ, är han endast en röst bland många andra. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
