Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Til det HÖGRE ALMÄNNA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Til det högre Almänna
* *
Hvem menar ni väl jag talar til? Til kretſen af de ſtarka och manliga
Själar, ſom känna Naturen och det ädlaſte Snillet frambragt. Ej en gång
til Snillen, i de veka eller låga ſlag. Må man ej bedraga ſig. Detta är
min Domſtol.
Jag Vädjar från Lagar hvars ton jag ej funnit nog ſtark och bjudande,
til Naturens: til de eviga, almänna af Sanning och Skönhet. Hvem urſkiljer
dem? De gudomligaſte ögon; den renaſte och högſta känſla.
Detta bör befria mig från en myckenhet Half-domare: röſter utan ton och
kraft! Själar, tydeligen gjorda för at följa: ej för at finna och afgöra.
Man dömear ej, utan ſå långt man Känner. Borde detta ej tyſta er, j
alle, tanktome ſtojare ſom föden larm och tviſter? Ej hógmodige: utan dårlige!
I alt Begrep är ljus, är ſtyrka, och darföre lugn. Påſtån då ej ſå löjligen det
himmelſka lifvet af de högſta regioner i Sanningens och Känſlans rike. Eller —
dårſkapen läres ej: gån dit, ſvindlen, och förgåns.
Jag älſkar Lif: men Ordningen är grunden därför. Må hvar och en
vara lykſalig i kretſen af ſin Skönhet och ſit Ljus. Men upſtigen ej at gifva lag
i en högre! Snillenas medelmåtta har vant er vid et ſjelfsvåld, et ſlags
öfvermod. Men ingen är något utan genom Samlingen af det han är. Var ej et
ljud: häldre än en Själ ſom känner!
Högmod! ropen j. Ja, Högmod. Men förödmjuken mig på detta ſätt.
Genom Sanningen! Denna ſtriden är gudomlig. Den ſkal gifva alt ſit värde:
och göra min domſtol ren.
Jag återkommer til Er, ädlare! Snillets Frihet är det intereſſe för
hvilket jag talar. Den Hämnas genom ſamma vapen ſom Förnuftets och
Medborgarens: genom en ren och djärf röſt. Den Förtryckes på ſamma ſätt:
genom det antagnas fördom, genom ſmå-lagarnas deſpotiſm. Man har ſedan
Snillets joller-dar en viſs konſt-nyck. Efter den — ſkal Snillet i ſin Mandom
gå! Den anſtår ſkämtet och glädjen. Men den Viſes röſt, den heligaſte, den
högſta Naturens känſla får ej undantagas. Dömen däröfver. Kan här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:29:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/passioner/0005.html
