- Project Runeberg -  Passionerna. Skaldstycke /
7

(1785) [MARC] [MARC] Author: Thomas Thorild
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Til det HÖGRE ALMÄNNA

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den Vises Hymn, betraktelse, andakt til Naturen, hurudan är den? Beskrifver förtjusningen? eller med Himmelens starka språk, ropar den: Skönhet!

Jag vet — alt i den Vises själ bör vara höghet, lugn, förstånd : men med den högsta känsla! bör vara följd, klarhet, ordning: men med den högsta kraft! Åtskiljen ej människan. Den stora Känslan följer ej er mechaniska
ordning. Alt för den är et ögnablick; en Gudomens fart, et drag, en blixt.

Sanning och Känsla, dessas högsta kraft — är den fördel jag söker, kanske min characteristik, åtminstone den dag i hvilken man bör se mig. Man har uttömt konstens små skönheter, dessa eviga hvardagsprål. Sagornas och Skald-jollrets tid är ej mer. Man behöfver Naturens och Själens under. Dessa äro väsendet af en lärosång, det ädlaste och högsta — sedan Hjelt-äfventyrens långa och fublima smaklöshet ej dårar oss mer — Snillet kan arbeta uti. Men känner ni kraften och naturen af en sådan? Ni kan säja om en Jofur eller Venus tala rått. Men förmås ni det ock om den högsta och heligaste Naturens känsla?

Man känner Fabeln, Konst-siraten: men ej Passionen. Man känner tingens första, spelande likheter: men ej dessa högre Krafter, ej dessa eviga dragen ur den inre, dessa gudomliga ur den högsta Naturen.

Må jag ej utesluta någon som bör vördas. Hvad känner ni, hvad läser ni, hvad har ni omkring er? Galliens lättheter? dagens glada? eller Seklernas och Folkslagens odödliga alster? Man har skapat af sin medelmåtta en Natur: satt alt nytt, stort, ädelt öfver den. Man har ouphörligt fordrat liflighet och de lätta behagen: knapt nämt höjd, styrka, Majestät. Men så stort bör målet vara för et Snille, och för en Kännare.

Reglen för min Domstol är enfaldig: den, efter hvilken jag arbetar. Det Högsta af Känsla, af Naturen, af varande Snillen. — Skärpen er Granskning. Jag vil ej hafva annat värde än denna Regel tildömer mig. Ej mer, och ej mindre.

*



Jag förutser vittra ovänner. Kanske några, våldsame, förvändare och smädare utan sanning och heder. Men äfven i dessa ämnen är Rättrådigheten helig. Må man ej glömma de ädla och ridderliga lagar efter hvilka Snillen böra strida! Frågan är om at gifva mera skönhet och höjd, mera känsla och
lyksalighet åt mänskliga själen. Är den ädel nog at uplyfta?

Andre skola drifva långt Qvickhetens lilla styrka: skola fjolla, flyga och rasa. Det förtryter mig at denne narr-talangen ännu hos oss skal vara så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:29:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/passioner/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free