Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Emedan det blifvit dem af Guds ord rätt kraftigt
fö-reställdt, hurusom utan Jesus de fördärfvas, och där under
uppväckelsen af Guds lag blifvit i deras samveten en
förskräckande ångestfull försmak af Guds eviga vrede, så har
där ock hos dem blifvit det bättringsallvar och den
frälsningsangelägenhet, att de icke gifva sig någon ro, med
mindre de vinna del i Jesus och genom Honom få en
bärgad själ. Och härför anse de ej något offer för stort. Det
kan väl kosta på för kött och blod att försaka syndens
och världens väsende. Men hvad är väl detta mot den
fullkomliga reningen genom Jesu blod och hvad är väl en
kort tids lust i synden emot den eviga frälsningen genom
Jesus, när världen förgås och hennes lusta? Det kan väl
kännas bittert att kanske nödgas förlora människors
vänskap, ja, stundom sina närmastes kärlek. Men hvad är
väl detta mot Jesu förtroliga umgänge redan här och
omsider saligheten att i döden och i domen hafva Jesus på
sin sida? Det kan väl vara svårt att försaka den egna
viljan och de egna tankarne med afseende på den väg, som
Herren i det lekamliga och än mer i det andeliga förer
dem, helst människan är af naturen böjd för att vilja
före-skrifva Herren, huru Han bör handla med henne, såsom
Petrus också till en början gjorde vid fotatvagningen.
Men hvad är väl detta mot att erfara ljufligheten af Jesu
försäkran, att Han vill såsom en god Herde sköta dem så,
som de det betarfva? Veta de än ej nu, hvad Han gör:
härefter skola de det få veta, om ej förr så på den dagen,
då alla de, som efter sina egna tankar vandrat på den väg,
som icke god är, mot sin vilja måste gå bort i det yttersta
mörkret. Och det kan väl kännas, som ginge ett svärd
genom deras själ, när det gäller att för Jesu delaktighets
skull ej allenast afhugga den hand och fot eller utrifva
det öga, som vill blifva till salighetshinder, utan ock hvar
så behöfves offra det egna lifvet eller det, som är en lika
kärt som detta. Men hvad är väl detta i jämförelse med
den oändliga vinsten af det eviga lifvet i Jesu gemenskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
