Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
nekrönt och korsfäst. Och särskildt finna vi af den
upplästa akten, hurusom det ordet gått i fullbordan, som
läses i Esajæ 50 kap.: Jag höll min rygg till dem, som
mig slogo, och min kindben dem, som mig ryckte: mitt
ansikte vände jag icke bort från försmädelse och spott.
Men Jesus blef ock i sitt försoningslidande till försmädelse
och blygd inför Gud, då Han på korset vardt en
förbannelse för oss och därmed utstod äfven den eviga
försmädelse, som bort drabba oss för vårt högmods och våra
synders skull. På detta, som var det svåraste af Jesu
lidande, syftade Han jämväl själf i texten, då Han sade till
Petrus: Skall jag icke dricka den kalken, som min Fader
mig gifvit hafver? Huru blifver då Skriften fullkomnad,
att så ske skall? Därmed, att Jesus så för oss lidit den
bittraste smälek och den smädefullaste död, har Han
förvärfvat, att de, som på Honom tro, skola slippa att ej blott
taga skada af människors försmädelser utan ock att komma
på skam inför Gud. Likväl händer det, att Jesu trogna,
när det i den s. k. anfäktelsen förekommer dem, som Gud
vore* dem vred eller hade platt förgätit dem, råka i ett
sådant mörker, att de frukta, att de skola blifva till
försmädelse och blygd inför både Gud och människor. Så
länge de hafva den trösten till Gud, att Han är deras Gud,
som med sina härliga egenskaper är på deras sida, är det
ännu ett jämförelsevis måttligt lidande att till följd af
världsbarnens ondskefulla förtal och hätska beskyllningar få
erfara, hvad det är att vara människors gabberi och folks
föraktelse. Ty när en människa hafver Gud till sin del
och sitt hjärtas tröst, hvad gör det väl då i grunden, om
än kropp och själ skulle försmäkta under korset af
människors bitterhet? Men när också Gud till hennes tuktan
eller bepröfvande fördöljer sig och den plågade själen
under det iråkade mörkret känner sig såsom en ensam fågel
på taket, då lider hon osägliga kval, under det hon
fruktar att blifva till skam för både Gud och människor. Men
hon skall dock icke blifva till skam, allenast hon trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
