Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
»Min hustru», presenterade gubben. »’Det här
är pastorns Åke, du vet, hm, kamrer Berg från Stock-
holm. Jag är omgift, ser du, min pilt», tilläde han
förklarande och smått förlägen.
De hälsade litet stelt.
»Nu ska du bjuda Åke litet vatten och saft i
värmen. Och så tittar du hit», fortfor han till Ake,
»så där, låt mig se nu, om torsdag, då är jag hemma.
Välkommen då och adjö med dig! Jag kan förstå,
att du ändå inte försvinner så med detsamma.»
Han for, och trött och ledsen sjönk Åke ner på
en af verandans spjälsoffor, medan frun försvann föi
att göra i ordning vatten och saft.
Vatten och saft! Ändå en omvexling, ty förut
hade han bjudits på saft och vatten. Men middagen?
Ja middagen ja, han finge väl lefva utan den en
dag, det kunde nu ej hjälpas, fast det var hårdt.
Förplägningen smakade ganska godt och de små
kakorna voro delikata, men inte fyllde de mycket
inte och något samtal ville ej heller komma i gång,
ty frun hade neddragna mungipor och Ake var inte
vid humör. Han gjorde som tiggaren, han tackade
och gick och bad därjämte om sin hälsning.
»För all del», gnällde frun, »glöm inte bort min
man! Han pratar så gärna bort en stund!»
Och åter stod Åke utan hus och hem och solen
gassade som förut. Klockan var en kvart öfver fyra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
