Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
småningom och bestämde sig för att, liksom Jakob
Ärlig i tiden, »ta saken kallt» och låtsas om ingen-
ting — så länge det gick för sig, förstås.
Men snart kom han i elden.
Det var alldeles klart att han måste hälsa på
gamle kyrkvärden vid kyrkan, och det gjorde han
äfven utan vidare hjärtängslan. Visserligen upp-
trädde gubben i den där boken, men lyckligtvis
gömd bakom nämndemanstiteln och ett annat namn.
Alltså, Äke fruktade ingenting.
Gamle kyrkvärden vardt öfvermåttan smickrad
af besöket, han skrattade och fick tårar i ögonen,
han trugade hedersgästen ända fram i gungstolen,
han kallade in sin måg och sin dotter att de skulle
beses och bese, och han ställde om en förplägning
och ett nattkvarter, som voro allt beröm värda.
Och hvad han pratade och gick på sen, kyrk-
värden, så skallig och tandlös han än var! Han
talade om allting, både gammalt och nytt, men
helst gammalt, det vände han på, det rörde han i,
det njöt han af. Och pastorns Ake med honom.
Men så stoppade han och började skratta.
»Jo, du är en fin pojke du, Åke!» tyckte han
och hötte med det gamla krokiga fingret. »Riktigt
en fin pojke! Anders du, känner du Anders? Ha
ha ha!»
Äke började få frossbrytningar.
Pastorns Ake.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
