Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
hviskade gubben under sina hvita mustascher. »Jag
har hört att jag står oppskrifven i en bok, men si,
i Tuskland har jag aldrig —–––-»
»Nej, nu går det för långt!» tänkte Åke, nic-
kade mot den gamle, skakade hastigt hans hand,
så att medaljen dinglade på den slitna helgdags-
roeken, och låg en stund därefter framlutad i bänken
på salmboken, medan farbror Berg sakta började
preludiera på orgeln.
Lasse tycktes ha skrämt Åke i onödan. Visser-
ligen hade de flesta af »hjältarne och hjältinnorna»
i Anders knorrat en smula, men i det stora hela
hade allt aflupit utan vidare bråk.
Olof i Boda ja! Hm. Folk pratade och lade
ut också! Ånej, Olof var nog inte värre han än
alla de andra. Ärekränkning? Dumt prat! Inte hade
Åke kränkt någons ära! Och hvar i hela den väl-
signade boken stod det taladt om Anders Olsson i
Boda?
Tankegången hos pastorns Åke gick ungefär i
den riktningen, då han en afton satt vid stranden
i Lasses fastlåsta ekstock, som sakta gungade för
de plaskande vågorna. Solen var stadd i nedgående
och lyste så vänligt på de röda husen i byn, äng-
arnes doft bars vida omkring af aftonbrisen, en ängs-
knarr lät höra sina ljudliga toner, men eljes var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
